Vetenskapliga ”kändisar” som brittiske Brian Cox och amerikanske Bill Nye (”the science guy”) har gjort fantastiska insatser för att popularisera modern forskning och försvara vetenskapen mot irrationalitet. De blir tagna på allvar när de säger att den ”skenande växthuseffekten” på Venus, som är 462°C varm vid markytan, skulle kunna inträffa på jorden.

Venus

Den dominerande teorin är att Venus en gång i tiden var ganska lik jorden, med hav av flytande vatten som av någon anledning dunstade och skapade en skenande växthuseffekt utan slut. Det är inte omöjligt att stigande koldioxidhalter, till exempel på grund av enorma vulkanutbrott, haft en initial betydelse, men man måste också väga in att Venus ligger mycket närmare solen än Jorden och roterar mycket långsamt runt sin egen axel – ett dygn på Venus motsvarar 243 dygn på jorden. De långa dagarna med starkare solljus bidrog rimligen också till att vattnet förångades.

Idag kan man inte förklara värmen på Venus med vattenånga, eftersom den inte längre finns kvar i atmosfären. Däremot består Venus atmosfär till 96,5% av koldioxid, så det skulle kanske inte vara så konstigt om där rådde en stark växthuseffekt.

Men eftersom koldioxid bara absorberar energi i ett fåtal smala våglängdsområden kan den inte påverka mer än en bråkdel av värmestrålningen.

Absorptionsspektrum

Stora mängder fukt i atmosfären kan mycket väl ha gjort Venus till en ångbastu en gång i tiden, men knappast drivet enbart av hög koldioxidhalt. Det är också rimligt att tänka sig att klimatet på Venus var mer instabilt, med  hög känslighet på grund av att positiv feedback dominerade. Jorden, däremot, som undvikit den totala katastrofen hittills verkar därför verkar ha ett i grunden stabilt klimat, med låg klimatkänslighet och en balans mellan positiv och negativ feedback. Om Jorden hade kunnat bli som Venus skulle det också ha skett för länge sedan under perioder med hög värme och koldioxidhalt.

Dessutom finns det helt andra teorier om hur växthuseffekten fungerar, exempelvis genom atmosfäriskt tryck, som är beroende av atmosfärens täthet.  Att Venus är så mycket varmare än jorden beror i så fall på att dess atmosfär är 92 gånger tätare än jordens.

Man kan jämföra med planeten Mars, som är mycket kall (i genomsnitt -60°C), och vars atmosfär består av nästan lika mycket (95%) koldioxid, men är väldigt tunn – lufttrycket vid ytan är i genomsnitt bara en hundradel av lufttrycket på Jorden.

I artikeln från 2017, New Insights on the Physical Nature of the Atmospheric Greenhouse Effect Deduced from an Empirical Planetary Temperature Model hävdar Ned Nikolov och Karl Zelle, baserat på studier av Venus, Jorden, Mars och tre månar, att:

”the atmospheric ‘greenhouse effect’ currently viewed as a radiative phenomenon is in fact an adiabatic (pressure-induced) thermal enhancement analogous to compression heating and independent of atmospheric composition.”

29573093_354025215099732_8712576932112468476_n

Om man antar att Venus atmosfär alltid varit lika tät, borde planetens yta även alltid ha varit lika varm, givet att det vi kallar växthuseffekt i själva verket handlar om adiabatiskt tryck. I så fall kan naturligtvis Jorden aldrig gå samma väg som Venus, så länge inte lufttrycket skulle öka dramatiskt av någon outgrundlig anledning.

Jag diskuterar den här teorin i kapitel 2 Handlar klimathotet bara om grundläggande fysik.