Vetenskapliga ”kändisar” som brittiske Brian Cox och amerikanske Bill Nye (”the science guy”) har gjort fantastiska insatser för att popularisera modern forskning och försvara vetenskapen mot irrationalitet. De blir tagna på allvar när de säger att den ”skenande växthuseffekten” på Venus, som är 462°C varm vid markytan, skulle kunna inträffa på jorden.
Den dominerande teorin är att Venus en gång i tiden var ganska lik jorden, med hav av flytande vatten som av någon anledning dunstade och skapade en skenande växthuseffekt utan slut. Det är inte omöjligt att stigande koldioxidhalter, till exempel på grund av enorma vulkanutbrott, haft en initial betydelse, men man måste också väga in att Venus ligger mycket närmare solen än Jorden och roterar mycket långsamt runt sin egen axel – ett dygn på Venus motsvarar 243 dygn på jorden. De långa dagarna med starkare solljus bidrog rimligen också till att vattnet förångades.
Idag kan man inte förklara värmen på Venus med vattenånga, eftersom den inte längre finns kvar i atmosfären. Däremot består Venus atmosfär till 96,5% av koldioxid, så det skulle kanske inte vara så konstigt om där rådde en stark växthuseffekt.
Men eftersom koldioxid bara absorberar energi i ett fåtal smala våglängdsområden kan den inte påverka mer än en bråkdel av värmestrålningen.
Stora mängder fukt i atmosfären kan mycket väl ha gjort Venus till en ångbastu en gång i tiden, men knappast drivet enbart av hög koldioxidhalt. Det är också rimligt att tänka sig att klimatet på Venus var mer instabilt, med hög känslighet på grund av att positiv feedback dominerade. Jorden, däremot, som undvikit den totala katastrofen hittills verkar därför verkar ha ett i grunden stabilt klimat, med låg klimatkänslighet och en balans mellan positiv och negativ feedback. Om Jorden hade kunnat bli som Venus skulle det också ha skett för länge sedan under perioder med hög värme och koldioxidhalt.
En annan skillnad är att atmosfären på Venus är 92 gånger tätare än på Jorden. Det är svårt att tro att det inte skulle ha betydelse för planetens temperatur. Man kan också fundera över om inte temperaturen på Mars, som är extremt låg (i genomsnitt -60°C) trots att atmosfären till 95% består av koldioxid, har något att göra med att lufttrycket på ytan bara är en hundradel av lufttrycket på Jorden.
I artikeln från 2017, New Insights on the Physical Nature of the Atmospheric Greenhouse Effect Deduced from an Empirical Planetary Temperature Model visar Ned Nikolov och Karl Zelle, baserat på studier av Venus, Jorden, Mars och tre månar, att det finns ett sådant samband:
Vad du inte visste om KLIMATHOTET 