Korallblekning

Korallernas hårda delar består av kalciumkarbonat och byggs av polyper, ryggradslösa nässeldjur som lever i symbios med en alg. Polypen förser algen med koldioxid, fosfor och kväve och får syre och energi i utbyte från algens fotosyntes.

Korallblekning är en naturlig skyddsmekanism som inte har någonting med vare sig havsförsurning eller global uppvärmning att göra. 

Däremot är koraller känsliga för intensivt solljus, dvs stark UV-strålning som gör klorofyll reaktivt, varför korallerna reagerar med att göra sig av med algen och bli kalkvita. Denna reaktion kan, men behöver inte, döda polypen om inte förhållandena normaliseras tillräckligt snabbt igen, eftersom den får 90% av sin näring av algen.

Korallblekning har alltså inte heller något att göra med att haven skulle ha blivit varmare. En studie av Reynaud et al. (Marine Ecology Progress Series 2004) visar att korallers kalcifiering ökar linjärt med stigande temperaturer från 20 till 29 grader C. Liknande resultat har presenterats av Clausen and Roth (1975), Coles and Coles (1977), Kajiwara et al. (1995), Nie et al. (1997), Lough and Barnes (1997, 2000), Reynaud-Vaganay et al. (1999), Bessat and Buigues (2001), Carricart-Ganivet (2004), McNeil et al. (2004) och Reynaud et al. (2007).

Världens koraller har varit med  om mycket under sin långa evolution sedan de uppstod i betydligt varmare hav än idag, och med betydligt högre koldioxidhalt. Däremot kan de skadas av mycket snabba temperaturförändringar, både varma och kalla, men det är en helt annan sak.

2016 drabbades bland annat Stora Barriärrevet utanför Australien hårt av korallblekning, och det påstods förstås per automatik bero på den globala uppvärmningen. Men det handlade istället om väderfenomenet El Nino, som även orsakade omfattande korallblekning 1998–1999.

El Nino påverkar vädret över hela världen, exempelvis med stormar på delar av Atlanten och Stilla havet, eller med minskad molnighet och torka i Kalifornien och Australien, dvs intensivt solljus. Det påverkar framför allt de snabbväxande korallerna på grundare vatten, men inte de som växer långsammare på större djup.

Reven brukar återhämta sig efter några år:

Great Barrier Reef starts to recover after severe coral bleaching, survey of sites between Cairns and Townsville shows

Scientists from the Australian Institute of Marine Science this month surveyed 14 coral reefs between Cairns and Townsville to see how they fared after being bleached. The institute’s Neil Cantin said they were surprised to find the coral had already started to reproduce.

Photo: Coral which has produced eggs near Fitzroy Island, in Queensland (Supplied: Australian Institute of Marine Science, Neal Cantin )

”We’re finding corals that are showing early signs of reproductive development, really visible eggs that we can see under the naked eye,” Dr Cantin said.

”[It’s] very surprising as previous studies have shown a two-to-three year delay in reproductive activity following bleaching events.

”It means they have enough energy, they’ve recovered the zooxanthellae and the symbiosis and they even have energy to invest in reproduction and egg development.”

(ABC NEWS, Australian Broadcasting Corporation, 29 september 2017)

Men det är ingen tvekan om att många av världens korallrev är hotade på andra sätt. Det finns en rad olika miljöfaktorer som orsakar problem för koraller, och som kommer helt i skymundan på grund av det ensidiga fokuset på koldioxid, exempelvis extrem värme eller kyla, sjukdomar, gifter, övergödning, variationer av salthalten, till exempel på grund av tillflöde av färskvatten, samt såväl ökad som minskad solintensitet (exempelvis på grund av vattengrumling). Människan påverkar korallreven negativs på flera olika sätt, men inte just genom utsläpp av koldioxid.

Gareth Phillips arbetar som guide vid Reef Tech på Stora Barriärrevet. Vissa skulle säga att han därmed är partisk, men frågan är vad han skulle tjäna på att locka turister till ett dött rev. Hursomhelst vet han vad han pratar om:

Dead? Dying? Or distorted truth?

Läs mer om koraller och det Stora Barriärrevet på CO2Science.org.