I december 2016 rapporterades det i svenska medier att det rådde värmebölja i Arktis, och Johan Rockström uttryckte ”chock”. Nyheten spreds i alla medier, och alla som läste och lyssnade måste ha fått intrycket att läget verkligen var katastrofalt.
Men SvD (26/12 2016) gav ändå en vink om sanningen i sin rubrik: ”Värmebölja på Nordpolen – storm ger plusgrader”.
Mild luft (0–10 grader) hade alltså drivits upp över Svalbard.
Hade det verkligen med global uppvärmning att göra? Samtidigt var det ju -30 till -40 grader på Grönland, i Sibirien och norra Kanada:
Extremt kalla vintrar tar nog de flesta inte som ett tecken på global uppvärmning. Men det är ändå vad vi får höra, att den extrema kylan de senaste åren beror på att det blivit varmare i Arktis.
Det låter som ytterligare ett exempel på det gamla vanliga, att global uppvärmning påstås vara orsaken oavsett väder, både mindre snö och mer snö, torka och ösregn, saltare hav och mindre salta hav. Ingenting verkar kunna falsifiera påståendet om global uppvärmning. Vare sig sommaren blir kall eller varm, stormarna blir fler eller färre, vintrarna varmare eller kallare – vad som än händer så påstår man att det beror på global uppvärmning.
Men att det snöar mer i kalla områden kan mycket väl bero på att det blivit varmare i varma områden så att mer vatten avdunstat. Och vissa områden kan bli torrare medan andra blir blötare.
Att ett hav blir både mindre och mer salt på samma gång är givetvis inte möjligt, men ibland handlar det alltså om skenbara paradoxer. Å andra sidan är klimathotet förstås inte den enda tänkbara förklaringen vare sig till mer eller mindre nederbörd, och tittar man närmare på olika väderfenomen finner man normalt andra, naturliga förklaringar och inte global uppvärmning orsakad av människan.
Så, hur är det med de senaste årens kalla vintrar i Nordamerika?
För tredje året i rad har vintern i Kanada och USA varit hård och kall med extrem kyla och stora mängder snö. Många har säkert börjat tvivla på klimathotet av den anledningen, men den officiella förklaringen är – global uppvärmning. Och det nya ordet på allas läppar är ”Polar vortex”, polarvirveln.
Hur kan global uppvärmning orsaka kalla vintrar? Jo, det verkar faktiskt vara så.
Vad jag kallat ”polarvirveln” (polar vortex) är ett oerhört kraftfullt fenomen som uppstår varje vinter i stratosfären, alltså luftskiktet över det närmast jorden, och som huvudsakligen drivs av temperaturskillnaden mellan polerna och ekvatorn. Det är inte samma sak som ”jetströmmen” som ligger högt upp i troposfären, luftskiktet närmast jorden där allt vad vi kallar ”väder” utspelar sig. Men jetströmmen påverkas av polarvirveln. En stark polarvirvel håller jetströmmen på plats runt Arktis, där kylan stängs in. Ju större skillnad i temperatur mellan Arktis och ekvatorn, desto starkare polarvirvel och jetström.
Om den globala medeltemperaturen stiger, så påverkas polerna mer än ekvatorn, vilket innebär att temperaturskillnaden som driver polarvirveln minskar, och polarvirveln blir svagare och kan splittras i flera delar. Det gör att jetströmmen kan ringla söderut släppa ner kall luft från Arktis, vilket drar in varmare luft över Arktis.
Teoretiskt är det alltså fullt rimligt att global uppvärmning skulle kunna orsaka kalla vintrar i Nordamerika.
Men det finns ändå goda skäl att ifrågasätta att de kalla vintrarna faktiskt beror på global uppvärmning, och det gör inte bara de som är skeptiska tillklimathotet, utan även forskare som för övrigt är helt main-stream och inne på att människans utsläpp av koldioxid orsakar global uppvärmning (se referenser nedan).
Anledningen är framför allt att det här fenomenet verkar uppstå helt naturligt ungefär sju gånger per decennium. Det verkar inte heller öka, och enligt klimatmodeller förväntas det inte heller göra det i framtiden även om den globala uppvärmningen fortsätter till 2100. Alla är förstås inte överens om detta, men det råder hur som helst inte konsensus om att global uppvärmning leder till hårdare vintrar.
Men vi vet faktiskt att antalet riktigt kalla vintrar i USA minskat under hela den tid som global uppvärmning varit på tapeten, så det finns goda skäl att anta att de här köldknäpparna inte har något med global uppvärmning att göra.
Grafen visar hur antalet köldknäppar per år i 27 delstater i den norra halvan av USA har minskat totalt sett från 1900 till idag.
Ironiskt nog kan man faktiskt se en viss korrelation mellan global uppvärmning och köldknäppar i mitten av 1930-talet och mellan 1980 och slutet av 1990-talet då det var varmt. Och när jorden blev lite svalare mellan 1940 och 1975 var det färre köldknäppar. Se kapitel 11 Hur mycket varmare har jorden blivit sedan 1800-talet?
De forskare som tror att fortsatt global uppvärmning inte kommer att öka antalet köldknäppar, trots att de accepterar ett samband mellan temperatur och polarvirvelns styrka, drar fel slutsats eftersom de utgår från ”justerade” temperaturdata och inte får ihop den ökande värmen med den sjunkande frekvensen av köldknäppar.
Kanske är det helt enkelt så, att det är helt riktigt att köldknäppar orsakas av global uppvärmning, och att skälet till att man inte kan se någon ökande trend är att den globala medeltemperaturen inte heller ökat nämnvärt sedan man började studera det här fenomenet.
Att köldknäpparna i USA minskat sedan 1935 talar i så fall för att polarvirveln blivit lite starkare på grund av att det blivit lite kallare, och att temperaturskillnaden därmed ökat mellan Arktis och ekvatorn. Men klimatet är ett komplext och kaotiskt system, så man ska akta sig för förenklade förklaringar.
Det stämmer dock med data för temperaturerna i USA som inte utsatts för ”justeringar”, dvs ”råa”, obearbetade temperaturdata:
Här är ett exempel från Texas på skillnaden mellan den faktiskt uppmätta och den bearbetade, rapporterade temperaturen:
Och det är inte bara i USA som NASA ”justerat” avsvalning till uppvärmning, utan i hela världen, bland annat i Reykjavik på Island:
Framför allt har antalet dagar över 90°F (32,22°C) minskat, enligt US Global Historical Climatology Network:
…och data för värmerekord:
Så ja, global uppvärmning kan kanske orsaka kalla vintrar, men det verkar inte vara det som sker, eftersom antalet köldknäppar inte ökat. Det är snarare sannolikt att bland annat USA och Island har blivit något svalare sedan 1930-talet, vilket i sin tur betyder att den ökade koldioxidhalten i atmosfären sedan dess knappast kan påstås ha haft ett avgörande inflytande på klimatet genom sin växthuseffekt.
För tydlighets skull bör det avslutningsvis påpekas att temperaturen på vintrarna givetvis även påverkas av andra faktorer. Under istidsförhållanden är förstås vintrarna överlag kalla, liksom när sot i stratosfären från ett vulkanutbrott under en tid skärmar av solljuset och kyler hela jorden. Dessutom spelar naturligtvis kaotiska faktorer roll, och avgör vädersystemens banor på ett oförutsägbart sätt. En köldknäpp eller en kall vinter kan ha olika orsaker. Det är, som sagt, inte heller klarlagt exakt hur polarvirveln påverkar vädret i troposfären.
Referenser
När inget annat angivits är graferna från Tony Heller, Realclimatescience.com
Simon James Clark 2017, Quasi-geostrophic influence of the polar stratosphere on the troposphere
Blanca Ayarzagüena et al 2018, No robust evidence of future changes in major stratospheric sudden warmings: a multi-model assessment from CCMI
Vad du inte visste om KLIMATHOTET 