Ja – periodvis. Och periodvis växer de. Helt enkelt för att det periodvis är varmare och periodvis kallare, både med kortare intervall på några år och i trender över flera decennier, till exempel den grönländska inlandsisen:

Grönland 1900-talet diagram

 

Glaciärer reagerar inte nödvändigtvis direkt på globala temperaturförändringar, dels eftersom det inte råder samma temperatur överallt och dels för att klimatförändringar kan ha motsägelsefulla effekter. I extremt kalla områden kan exempelvis en ökning av den globala medeltemperaturen medföra mer nederbörd i form av snö, som får glaciärerna att växa. Och oceanerna kan lagra energi i hundratals år och ge fördröjningar av klimatförändringar.

Ett annat intressant exempel är snön på Kilimanjaro, som Ernest Hemmingway skrev en novell om 1936, och som ofta framhålls som ett bevis för en pågående global uppvärmning. Men glaciärerna på Kilimanjaro har minskat sedan minst 100 år tillbaka, och allra mest under 1900-talets första hälft, trots att där så gott som alltid råder minusgrader. Isen på bergets topp har därför sannolikt minskat på grund av den minskade luftfuktighet som observerats sedan slutet av 1800-talet och som resulterat i mindre nederbörd, dvs snö. (Se exempelvis Molg, T. and Hardy, D.R.  2004.  Ablation and associated energy balance of a horizontal glacier surface on Kilimanjaro.  Journal of Geophysical Research 109: 10.1029/2003JD004338.)

Sedan 2011 växer glaciärerna på Kilimanjaro igen, som en del av en regional klimatcykel.

Och det är uppenbart att utvecklingen av den grönländska inlandsisen inte heller varit enkelriktad under 1900-talet. Isen har smält lika mycket som den har vuxit, och minskningen sedan1980 är utan tvekan en del av en naturlig klimatcykel.

Redan 1903, långt innan koldioxidhalten i atmosfären börjat öka nämnvärt, varnades för att glaciärerna minskade oroande snabbt, och 1923 förutspåddes att de skulle försvinna inom 25 år:1903 och 1923

Läs gärna fler tidningsklipp från olika tidpunkter under 1900-talet på https://realclimatescience.com/disappearing-glaciers/

Den här kartan från USGS (United States Geological Survey, de röda etiketterna tillagda av Tony Heller) visar att glaciären i Glacier bay i Alaska började smälta redan 1794:

USGS

Det pågick tydligen i 200 år helt naturligt, för att nu plötsligt vara tecken på en pågående global uppvärmningskatastrof orsakad av människan.

Sommaren 2012 var ismassan i Grönlands glaciärer långt under det normala för perioden 1990-2013. Efter 2012 har den grönländska inlandsisen växt igen för att nå rekordnivåer vintern 2016-17:

Surface Mass Budget of the Greenland Ice Sheet v1 o v2

Lägg märke till att Danmarks Meteorologiska Institut har bytt referensperiod mellan de två graferna. Man kan bara spekulera i det verkliga motivet till denna ovanliga och vetenskapligt tvivelaktiga åtgärd, men effekten är i alla fall att år 2016-17 ser lite mindre rekordartat ut.

Det är förstås inte på vintrarna som Grönlands glaciärer smälter, och det återstår fortfarande några månader av den arktiska sommaren. Tillsammans med snömängden på vintrarna är det avsmältningen under sommarmånaderna som har betydelse för glaciärernas långsiktiga utveckling på Grönland. Jag uppdaterar grafen efter hand – det blir intressant att se fortsättningen i sommar. Så här ser det ut i slutet av juli, med bara någon månad kvar av smältsäsongen:

Grönlands isbudget 22 juli 2017

Samtliga väderstationer på Grönland visar också fallande temperaturer sedan 2005:

Greenland cooling since 2005

Men NOAA har ”justerat” dataserien över temperaturen på Grönland också.

Av diagrammet nedan framgår hur den faktiskt uppmätta medeltemperaturerna på sydvästra Grönland (i blått) har justerats till de mer oroande, brant stigande (i rött):

Grönland temp-justeringar

(Källa Tony Heller, http://www.realclimatescience.com, som hämtar data från Global Historical Climatology Network, GHCN).

Tony heller redovisar också hur temperaturerna för den grönländska väderstationen i Nuuk har ändrats under hela 1900-talet:

Changes to GHCN Nuuk temperatures

Före 1980 har temperaturen sänkts med mellan -0,5 och -1 grad C, och därefter höjts i varierande grad, bitvis mellan +0,5 och +1 grad C:

Och den som undrar om man verkligen kan ifrågasätta om NOAA gjort rimliga justeringar kan jämföra med andra temperaturrelaterade data, som inte rimligen kan kan ”justeras” i efterhand, till exempel snötäckets årliga utbredning på vintern 1988-2013:

Snow cover, Greenland, Rutgers

Källa: Rutgers University Global Snow Lab

Anledningen till att den maximala utbredningen ligger oförändrad på 2 150 000 kvadratkilometer är att det i princip motsvarar Grönlands yta. Större än så kan det inte bli. Men det har det däremot blivit om man lyfter blicken till hela det norra halvklotet mellan 1967 och 2017:

Bildresultat för average annual snow extent northern hemisphere

Källa: Rutgers University Global Snow Lab

För 20 år sedan fick vi höra att snö snart skulle vara ett minne blott:

Snö ett minne blott

Ökade snömängder kan visserligen förklaras med global uppvärmning, men en ökande snöutbredning ett tydligt bevis på att det har blivit kallare, inte varmare.

Hur är det då med glaciärerna i Antarktis?

Glaciärerna på Västra Antarktis faktiskt har smält av beroende på instabila isar, sannolikt beroende på vulkanisk aktivitet på havsbottnen, men också på ett mildare regionalt klimat:

Östra och västra Antarktis, temp

På östra Antarktis (den stora delen) har isen vuxit något sedan 1992 till följd av mer snöfall (Devis et al 2005, Boening et al. 2012), men överlag verkar inte de enorma landisarna där ha förändrats nämnvärt de senaste 7 000 åren (Mackintosh, A., White, D., Fink, D., Gore, D.B., Pickard, J. and Fanning, P.C. 2007, Geology 35: 551-554).

Mer snö kan i och för sig vara kopplat till att det blir varmare och att mer vatten avdunstar. Men även om så skulle vara fallet, så skulle sannolikt en ökad avsmältning vägas upp av att glaciärerna i det inre av kontinenten, som är extremt kallt och inte värms upp över smätpunkten i första taget, växer på grund av ökad nederbörd.

Den teorin förutsätter dock att det verkligen blivit varmare i Antarktis.

Men den södra oceanen har generellt blivit kallare sedan 1982 (SST=Sea Surface Temperature):

Södra oceanen kallare

Och lufttemperaturen har legat stadigt kring det normala, med små naturliga cykliska svängningar upp och ner sedan 1979, med en svagt sjunkande trend sedan 2002:

Antarctic temp 1979-2017

Och isarna runt Antarktis har vuxit sedan 1979:

Southern Hemisphere Sea Ice Anomaly

Teoretiskt skulle växande havsisar kunna bero på att smältvatten från glaciärerna sänker vattnets salthalt och därmed också dess fryspunkt, men glaciärerna har avgett sötvatten i alla tider. Den största avsmältningen är i västra Antarktis och där har den pågått länge, och i de östra delarna finns ingen akut avsmältning som kan förklara isens tillväxt på detta sätt.

Den rimliga förklaringen är väl att det blivit lite kallare i både luften och havet.

Även 1977, då man larmade om Global Cooling efter nästan 40 år av sjunkande temperaturer och växande isar, varnades för att shelfisen i västra Antarktis var på väg att smälta, men glaciologerna var på det klara med att det inte handlade om ett resultat av klimatförändring, utan en process som pågått i 6 000 år.

Västra antarktis 1977