Create a better world for nothing

En riktigt rolig bild, som kan tyckas förmedla en riktigt klok tanke.  Men den bygger förstås på det högst tveksamma antagandet att en omställning från fossila bränslen till ”grön” energi varken för med sig några kostnader eller risker, utan bara en rad fördelar, som vi inte kan få på annat sätt.

Mycket talar för att det är tvärtom, att det verkliga hotet inte kommer från klimatet, utan från klimatagendan.

Om klimathotet bara bygger på datamanipulation och forskningsfusk står vi i själva verket inför ett gigantiskt slöseri med resurser till ingen nytta, istället för att lösa världens riktiga problem, och att den enda energiform som faktiskt visat sig kunna skapa ”en bättre värld” med välstånd, hälsa, friska barn, rent vatten och oberoende ”etc etc” avvecklas helt i onödan, utan realistiska alternativ.

Men om man nu ändå är osäker på vad som är sant frestas man kanske att tycka att det trots allt är klokast att vidta åtgärder ”för säkerhets skull”? Det är som att teckna en försäkring mot risken för att det trots allt visar sig att en klimatkatastrof är på väg, oavsett om den är orsakad av oss eller inte? En försäkring som gott kan få kosta en del, eftersom ”vi bara har en jord”.

Sanningen är dock att de åtgärder som världens länder kommit överens om hittills kommer att vara helt betydelselösa, och inte påverka den globala medeltemperaturen mer än ytterst marginellt. Det hyllade Parisavtalet beräknas bara medföra att 0,05°C uppvärmning förhindras, givet att alla länder håller avtalet. Skulle det förlängas ända till 2100 handlar det om 0,17°C:

Impact of Paris

För att verkligen göra effekt skulle i princip all användning av fossila bränslen behöva avbrytas omgående, och det skulle ändå inte betyda särskilt mycket för klimatet.

Men det skulle leda till en mänsklig katastrof och bli slutet för den positiva utveckling även fattiga länder har börjat se de senaste 50 åren. Billig, pålitlig och lättillgänglig energi är nyckeln till välstånd och livskvalitet. Utvecklingsländerna, inklusive Kina och Indien, kommer å andra sidan aldrig att gå med på detta – deras stöd till FN:s klimatpanel beror uteslutande på att det ger dem stora ekonomiska fördelar.

Jag har respekt för försiktighetsprincipen – jag har självklart försäkrat min lägenhet, min vespa och till och med min sons dvärghamster. Men ingen kan försäkra sig mot alla risker över noll, utan att ta hänsyn till helhetsbilden och både risker och kostnader med alla alternativ.

Ingen skulle köpa en bilförsäkring som kostar mer än själva bilen och som bara betalar ut en bråkdel om bilen brinner upp. Klimatöverenskommelsen handlar om många hundra miljarder dollar per år, som istället kunde satsas på att lösa verkliga och akuta problem: fattigdom, tillgång till rent vatten, hälsovård, elektrifiering, bostäder, kommunikationer, utbildning, industrialisering osv.

Man kan inte inte ruinera sig på försäkringar, särskilt inte om de inte betalar ut ens en bråkdel av värdet samtidigt som självrisken är mångdubbelt högre.

Den som använder försäkringsargumentet får vara beredd på att det kommer att krävas enormt mycket större uppoffringar än Parisavtalet om koldioxidhalten ska kunna sänkas till nivåerna före 1950. Och i den mån sänkt koldioxidhalt verkligen skulle ha någon effekt ska man komma ihåg att det förindustriella klimatet inte direkt var idealiskt utan tvärtom bistert.

Men det finns ytterligare ett stort problem med denna hållning. Om vetenskapen är osäker betyder det ju att vi skulle behöva köpa en försäkring även mot risken att det blir precis tvärtemot de officiella prognoserna. Tänk om det inte pågår någon global uppvärmning och det blir kallare istället? Även om nästa stora istid lär dröja, så talar de naturliga klimatcyklerna för att vi kan stå inför en ny ”liten istid”, och ett stort vulkanutbrott kan när som helst orsaka flera år av kyla och minskad solinstrålning. Det är ingen tvekan om att ett kallare klimat för med sig minst lika stora risker som en uppvärmning – i själva verket dör 20 gånger fler människor av köld än av värmeböljor. Är sol-, vatten- och vindkraft lämpliga energisystem för att möta den utmaningen, och hur mycket biobränslen kommer vi att vilja – och kunna – odla när det blir svältkatastrofer till följd av missväxt och skenande livsmedelspriser på grund av ett kallare och torrare klimat – och dessutom en lägre koldioxidhalt som ger minskade skördar på en allt mindre areal ?

Sverige  – världen – har idag ingen beredskap alls för ett sådant scenario.

Om nu den dyrbara omställningen till ”grön energi” ger en helt försumbar effekt mot en eventuell global uppvärmning – så vore det betydligt mer rationellt att använda resurserna till att säkra världens samhällen mot alla typer av tänkbara klimatkatastrofer. Och då är fossila bränslen tills vidare det överlägset bästa alternativet, vare sig det blir varmare eller kallare eller om vädret bara fortsätter att variera som det gjort historiskt.

Fossila bränslen är ännu så länge också helt överlägsna när det gäller att göra samhällen säkra för väder- och klimatutmaningar, vare sig det handlar om stormar och översvämningar eller torka och skogsbränder. För att inte tala om jordbävningar och andra naturliga katastrofer.

Det är inte genom att motarbeta användningen av billiga, pålitliga, lättillgängliga och mångsidiga fossila bränslen som vi bäst bidrar till välstånd och klimatsäkerhet i världen. De mångmiljardbelopp som nu läggs varje år på en sannolikt helt onödig omställning av energisystemen borde mycket hellre användas till att ge människor tillgång till den livskvalitet, säkerhet och välstånd som ett industrialiserat samhälle med moderna bostäder och effektiva kommunikationer kan erbjuda.

Tyvärr riskerar klimatalarmismen även att ta både resurser och fokus från andra miljöproblem, som dessutom på grund av koldioxidhypotesen riskerar att förklaras felaktigt, eftersom alla miljöproblem faktiskt inte beror på global uppvärmning. Den erfarne ekologen Jim Steele ger flera exempel på det i det här intressanta föredraget: Del 1, del 2, del 3 och del 4.

Klimatfrågan är också allvarlig för att den handlar om forskningens integritet och tilltron till vetenskap, medier och politiker. Rent etiskt har vi kanske att göra med ett formidabelt bedrägeri, som både riskerar att leda till stora politiska misstag och har skapat ett obehagligt tankeförtryck. Politiseringen och korruptionen av forskarsamhället riskerar att underminera den vetenskapliga metod som den västerländska civilisationen är byggd på.

En annan mycket viktig dimension, som jag ännu inte fördjupat mig tillräckligt i, är den som rör överstatlig makt och kontroll. I de allra rikaste kretsarna i världen vill man gärna se bildandet av en världsregering som styr över en global marknad, och ser ett globalt katastrofhot en användbar hävstång för att uppnå detta. Oljefamiljen Rockefeller har finansierat miljöorganisationer med detta syfte ända sedan 1970-talet. Det kan låta vackert med en världsregering, men om man tycker att EU har ett demokratiskt underskott så lär det bara vara en västanfläkt i jämförelse.

Sist, men inte minst, har klimathotet orsakat en utbredd oro, där barn världen över känner ångest över att vi håller på att förgöra livet på jorden. Vi tar ifrån barn och ungdomar deras framtidstro. Sannolikt helt i onödan.