Växthuseffekten innebär att en viss andel av solstrålningen hålls kvar av växthusgaser i atmosfären istället för att strålas ut i rymden. Om denna effekt tilltar eller förstärks av positiv feedback, utan att balanseras av negativ feedback, måste det betyda att utstrålningen av energi tillbaka ut i rymden minskar, eftersom mer av strålningen blir kvar runt jorden i form av värme.

Det är ju innebörden av den vanliga förklaringen till global uppvärmning på grund av växthusgaser, som man lär barnen redan från förskoleåldern – en del av solens energi blir kvar i atmosfären istället för att reflekteras:

Växthuseffekten

Om växthuseffekten ökar, borde förstås alltmer av solenergin bli kvar i atmosfären – det är ju därför det blir varmare på jorden, enligt den officiella berättelsen om klimathotet. Det är också vad FN:s klimatmodeller förutsäger.

Kap 12 Erbe ny

Bilden ovan visar förutsägelserna från 11 av FN:s datorbaserade klimatmodeller (röda pilar, minskad utstrålning), och i mitten resultaten från mätningar gjorda under 30 års tid med Erbe/Ceres-satelliterna (gröna pilen, ökad utstrålning).

Till skillnad från klimatmodellerna visar observationerna att strålningen till rymden ökat under denna tid. Resultatet tyder på att klimatet inte är så känsligt för stigande halter av växthusgaser som FN:s klimatmodeller förutsätter. Den positiva feedbacken (till exempel från ökad avdunstning, metanläckage och minskad reflektion från krympande isar) balanseras av negativ feedback (till exempel mer låga, vita moln).