Luftfuktighet står för 95% av växthuseffekten. Klimathotet bygger på hypotesen att den blygsamma uppvärmningen från koldioxid leder till mer avdunstning, och därmed en kraftigt förstärkt växthuseffekt.

Men det finns data som verkar motstridiga (Källa):
Den här grafen visar inte bara att luftfuktigheten stiger när det blir varmare, vilket är helt okontroversiellt, den ser också ganska dramatisk ut, som om det faktiskt stämmer att det pågår en förstärkningseffekt på grund av ökad fuktighet. Tre olika team har kommit fram till att den specifika luftfuktigheten, mätt i gram per kilo luft (g/kg), totalt sett ökade från mitten av 1970-talet till slutet av 1990-talet, en period då alla är överens om att det blev varmare. Sen planar den ut, vilket stämmer med satellitdata och att den globala uppvärmningen tog en ”paus” (vilket i och för sig NOAA numera förnekar).

Men klimatologen Ole Humlum menar att luftfuktigheten istället minskat mellan 1984 och 2008, baserat på data från NASA-GISS:Luftfuktighet, Humlum

Det kan dock vara en skenbar motsägelse, eftersom graferna inte visar samma sak. Det spelar mindre roll att Humlums graf visar höjden på vattenpelaren i atmosfären istället för gram/kg luft, men har stor betydelse att grafen preciserar vilka olika lufttryck mätningarna avser (mb=millibar), vilket helt enkelt motsvarar olika höjd över markytan. Den nedåtgående trenden är tydligast i den nedersta kurvan, som avser ett lufttryck som motsvarar en höjd på mellan 4 och 9 km över markytan. På lägre höjd, med högre tryck, finns egentligen ingen trend alls.

NASA-GISS har ännu mer väldefinierade data, som visar den specifika luftfuktigheten på tre olika höjder: 

Specifik luftfuktighet

De här graferna från NOAA visar att luftfuktigheten faktiskt sjunkit på 9 km höjd sedan mitten på 1980-talet, precis som Humlum påstår, men inte alls lika mycket på 4,2 km höjd. Humlums graf avser dock hela luftskiktet mellan 4 och 9 km. Nära markytan ser man dock en svag ökning under hela perioden. 

Den första grafen stämmer bättre med de två nedre kurvorna i grafen från NASA-GISS, särskilt som den bara omfattar tiden från mitten av 1970-talet. De visar i så fall båda att det blivit något fuktigare i den mellersta delen av atmosfären under en tid då alla är överens om att det blev varmare. Förändringen med 0,6 g/kg i den första grafen stämmer ungefärligen med vad NASA-GISS anger för samma period på 4,2 km höjd, även om det ser mer dramatiskt ut på grund av kalibreringen av y-axeln. 

Det är förstås fullt rimligt att temperaturen påverkar luftfuktigheten, särskilt från marken upp till 4,2 km, men ingen av graferna talar för att det pågår någon dramatisk förstärkning av växthuseffekten som liknar en ”ond cirkel”. Ökningen i de mellersta och lägre luftlagren vägs i viss mån upp av minskningen på hög höjd, men där är variationerna så små att de inte rimligen har någon betydelse för växthuseffekten.