Metan2

Metan är visserligen en kraftfullare växthusgas än koldioxid, men finns i betydligt mindre mängd i atmosfären (c:a 1850 miljarddelar, eller 1,85 miljondelar=ppm, om man vill jämföra med koldioxid som ligger på över 400 ppm) och absorberar värmestrålning i ett par mycket smala delar av spektrum, där vattenånga och koldioxid redan absorberar effektivt:

Metan

Även metan har en logaritmisk växthuseffekt , som således snabbt avtar med ökande halter. Inte ens en sexdubbling ger mer än  drygt en halv grads temperaturökning (i laboratoriemiljö). Den svarta linjen i grafen nedan är metan – som alltså idag har en halt i hatmosfären på nära noll (röda pricken till vänster).

Växthusgaser logaritmiska

Men effekten är som störst när halten ökar från extremt låga nivåer – vilket också är den viktigaste anledningen till att metan – just nu – är en kraftfullare växthusgas än koldioxid. Livslängden är också kort, eftersom metan är mycket mera reaktivt än koldioxid – i den mån det inte absorberas av växter och mikroorganismer så oxideras det så snart det stöter på syre och omvandlas till vatten och – koldioxid.

Metan ackumuleras med andra ord inte så lätt i atmosfären, och ökningen har varit ganska liten och utplanande under 1900-talet och början av 2000-talet, med en liten ökning igen de senaste 10 åren. Observera återigen att y-axeln i diagrammet ovan inte börjar på noll. Det handlar om mycket små förändringar från mycket låga halter.

De risker som framförts med metan är främst kopplade till de enorma reservoarer som finns i frusen form, dels i permafrosten i tundran och dels i sediment i haven. Om stora mängder av denna naturliga metangas på kort tid skulle frigöras till atmosfären skulle det medföra en katastrofal global uppvärmning.

Det är ett tacksamt skräckscenario, men inte särskilt sannolikt. Inte ens i de värsta officiella scenarierna skulle metan frigöras så snabbt från dessa naturliga källor att det inte hann absorberas och brytas ner innan det fick någon betydande effekt. Och i verkligheten går det mycket långsammare än så.

Metan som frigörs på grundare vatten i haven verkar stanna i sedimenten eller lösas upp i vattnet där det absorberas eller bryts ner ganska snabbt. Och den metan som finns i havsdjupen är under så högt tryck i kallt bottenvatten, att den bara skulle smälta under mycket extrema omständigheter.

Det mesta talar för att uppvärmningen hittills sedan 1800-talet varit mild och en del av ett cykliskt klimatmönster, och det finns goda skäl att förvänta sig att den snart blir svalare igen.