Inledningen av landningssidan för http://www.klimathotet.com, introduktionen som har rubriken ”Oroar du dig för klimathotet”, har uppdaterats med data för 2019.

Oroar du dig för klimathotet? Kanske dina vänner, din familj eller dina barn gör det?

I den här webb-boken presenterar jag fakta om klimatet som du antagligen aldrig har hört talas om, men som du och dina närmaste borde känna till om ni verkligen vill ta klimathotet på allvar. (Summary in English)

Här är några exempel:

Du vet antagligen att polarisarna i Arktis (runt Nordpolen) smälter. Det har pågått i flera decennier. Är det något man ska oroa sig för? Grafer som den här ser onekligen skrämmande ut (källa: Sea Ice Index (SII) från National Snow and Ice Data Center, NSIDC):

Polarisens minsta utbredning (d v s i september) minskade med ungefär 3 miljoner kvadratkilometer mellan 1979 och 2019. Hur allvarligt är det egentligen?

Grafer över den arktiska polarisens utbredning har ofta sin startpunkt just 1979. Det brukar motiveras med att det var då man började använda satelliter för dessa mätningar. Men det finns satellitdata ända från 1973, bland annat publicerade i FN:s första rapport om klimathotet 1990 (IPCC 1990, s. 224), i en graf som visar avvikelser från det normala (mina kommentarer i rött):IPCC 1990 Observed Climate Variation and Change

Det verkar ju gå lite upp och ner. Kan de smältande isarna i Arktis möjligen handla om en naturlig klimatcykel snarare än en hotande katastrof orsakad av människan?

1979 var tydligen ett år med ovanligt mycket havsis i Arktis, nära 2 miljoner kvadratkilometer mer än 1973. I själva verket var 1979 det isrikaste året i Arktis under hela 1900-talet. Att välja 1979 som startår för en graf över havsisens utbredning i Arktis ger med andra ord en missledande bild av att det pågår en oroande utveckling i Arktis på grund av global uppvärmning orsakad av människan. Men det verkar ju inte stämma – den arktiska havsisen har smält lika mycket förut, och sedan växt till igen.

Men Ok, man kan kanske inte jämföra den korta perioden 1973 – 1979 med vad som händer nu. Det var kanske en tillfällig förändring, ett exempel på väder och inte klimat?

Det finns dock officiella data för den arktiska havsisens utbredning ända från 1920-talet. Här är en graf över det årliga och 5-åriga genomsnittet i september från det amerikanska Energidepartementet publicerad 1985 (s. 152):

Screen-Shot-2017-02-14-at-6.12.59-AM-down-904x1024

Dramatiskt minskande (och växande) isar i Arktis är uppenbarligen inget nytt. Avsmältningen mellan 1925 och 1955, innan koldioxidhalten i atmosfären stigit nämnvärt sedan förindustriell tid, är fullt jämförbar med vad vi sett efter 1979.

Sätter man ihop de tre föregående graferna – och anpassar skalan – framträder ett mönster som talar för att vi har att göra med en klimatcykel, inte en pågående klimatkatastrof (den antarktiska havsisens utbredning i gult – notera hur den vuxit sedan 1979):

3 grafer Arktisk havsis

Nyare forskning bekräftar bilden av hur isen minskar och växer cykliskt:

Arctic Sea Ice Extent

1938 skrev Hans W:son Ahlmann en lång understreckare i Svenska Dagbladet som detaljerat beskriver hur isar och glaciärer smälte under 1930-talet, intressant nog under rubriken ”Den aktuella klimatförbättringen”. Ett varmare Arktis förde nämligen med sig en mängd positiva effekter. (Tack till Thorsten Bergqvist för tipset). Läs artikeln här: Den aktuella klimatförbättringen, SvD 1938.

Intressant nog verkar havsisen i Antarktis (runt Sydpolen) förändras på ett motsatt sätt, som en spegelbild av Arktis (inklusive rekordåret 1979), vilket förstärker bilden av naturliga cykler (IPCC 1990, s. 224):

Sea Ice Southern hemisphere, IPCC 1990

Under ungefär samma period som den arktiska isen växte med nära 2 miljoner kvadratkilometer, minskade havsisen i Antarktis med nästan 5 miljoner kvadratkilometer (havsisarna runt sydpolen är större, eftersom inga landmassor är i vägen), för att sedan börja växa igen när den arktiska isen började smälta 1979 (Källa: National Snow and Ice Data Center, NSIDC):

Arktis - AntarktisNär det smälter i norr fryser det till i söder, och tvärtom – det kan ju knappast bero på global uppvärmning…

Att den antarktiska havsisen vuxit sedan 1979 brukar förklaras med att stora mängder sött smältvatten från glaciärerna har höjt fryspunkten, men det handlar nog mest om något så enkelt som att havet har blivit kallare (SST=Sea Surface Temperature, källa: Bintanja et al, 2013. Från http://www.antarcticglaciers.org, se även Reynolds OI.v2):

temp vs sst antarctica

Både i norr och söder verkar isutbredningen växla naturligt. Isen smälter och fryser till med jämna mellanrum när det blir varmare eller kallare, helt utan människans hjälp.

Men om det är en klimatcykel borde vi kanske kunna se tecken på att trenden vänder nu efter 40 år? Titta på grafen från NSIDC igen, och notera särskilt perioden 2007-2019:

Enligt data från MASIE vid National Ice Center (NIC) var isen något mindre 2019 än 2007, till skillnad mot data från NSIDC (Sea Ice Index, SII), men det förändrar inte huvudintrycket, att det har varit 13 år av i princip oförändrad isutbredning i Arktis.

Arctic sea ice extent sep 2019 MASIEMen det hör man inget om från vare sig journalister, meteorologer, politiker eller självutnämnda experter som (agronomen) Johan Rockström som bara fortsatt larma om att polarisen är på väg att försvinna. Ibland för att det varit en ovanligt varm dag, månad eller sommar (som 2012 eller för den delen, i Skandinavien i alla fall, 2018) men oftast liksom per automatik.

Isen är förstås fortfarande betydligt mindre i september än genomsnittet för perioden 1981-2010:

Arctic Sea Ice Extent 2019, NSIDC

Även om isen i huvudsak minskade mer under sommaren 2019 än åren innan, så blev det inte lika mycket som under den ovanligt varma sommaren 2012, och enligt NSIDC var isutbredningen alltså fortfarande större i september än 2007. Det handlar definitivt om väderfluktuationer som inte behöver ha något alls med klimatförändring att göra.

Med tanke på att den arktiska havsisen minskat i liknande omfattning tidigare under 1900-talet för att sedan växa igen borde de senaste 13 årens relativa stabilitet i alla fall uppmärksammas och diskuteras.

Någon kanske invänder att isens utbredning inte säger så mycket, eftersom den påverkas av vindar, strömmar och stormar.

Men även isens tjocklek har ökat något under perioden 2006-2018:

Arktiska isens tjocklekKälla: Realclimatescience.com, baserat på data från Danmarks Meteorologiska Institut (DMI) och MASIE vid NOAA/National Ice Center.