Denna artikel skrevs ursprungligen på engelska, och är ännu bara delvis översatt till svenska.

De 12 argumenten

I den här artikeln utvärderar jag de tolv argument som är relevanta i klimatfrågan.

1. 97% av alla forskare är överens om att klimatet förändras på hotfullt sätt på grund av människan. 

2. Att klimathotet till största del orsakas av människans utsläpp av växthusgaser kan bevisas med hjälp av grundläggande fysik.

3. Det finns bevis för att växthuseffekten förstärks av positiv feedback.

4. Det är omöjligt att förklara merparten av den globala temperaturökningen sedan 1950 med hänvisning till naturliga orsaker – den enda möjliga slutsatsen är att den beror på människan.

5. Det är extremt varmt numera och den moderna uppvärmningen saknar motstycke i historien, vilket bevisar att den är onaturlig och måste bero på människan.

5. 6. Det finns en mängd tydliga tecken på ett ökande klimathot orsakat av människan – smältande isar, stigande havsnivåer, mer extremt väder, varmare hav, havsförsurning och korallblekning.

7. FN:s klimatpanel är vetenskapligt trovärdig. 

8. Klimatmodeller kan förutsäga framtidens klimat.

9. Ingen tjänar på att påstå att det finns ett klimathot orsakat av människan.

10. Åtgärder mot klimathotet är bara av godo vare sig det är orsakat av människan eller inte.

11. Bäst att ta det säkra före det osäkra – att ta klimathotet på allvar är en försäkring mot att det faktiskt orsakas av människan.

12. Vi måste bli av med vårt beroende av fossila bränslen oavsett.

Argument #1

97% av alla forskare är överens om att klimatet förändras på hotfullt sätt, huvudsakligen på grund av människan.

Obama

Det här argumentet är antagligen det mest övertygande av alla för personer som inte själva är forskare, eller i alla fall inte forskar om klimatet. Det är i sig inget vetenskapligt argument – den vetenskapliga metoden inkluderar inte majoritetsbeslut – men det är ändå empiriskt testbart. 

Det är oftast klokt för oss amatörer att lita till experter. Alla kan inte veta allt, och vetenskap kräver ofta specialiserad kunskap, som inte alla har tid eller möjlighet att fördjupa sig i. Och om nästan alla forskare inom ett område är överens, så är det normalt rationellt att lita på dem och lämna den ”galna minoriteten” åt sitt öde.

Problemet är förstås att den strategin gör oss sårbara för manipulation – vilket i och för sig kanske framstår som en paranoid tanke. Men när väldigt mycket står på spel för oss alla, kan det vara en god idé att lyssna till dem som har en avvikande uppfattning, eller åtminstone ta reda på om det verkligen stämmer att nästan alla forskare är överens.

När det gäller klimathotet är det faktiskt en myt. Påståendet är baserat på ett antal högst tvivelaktiga undersökningar, som NASA borde skämmas för att hänvisa till på sin hemsida, och som grävande journalister borde ha avslöjat för länge sedan. Ingen av dem är genomförd av klimatforskare, inte ens naturvetare.

Om dessa undersökningar visar någonting alls, så är det bara att de flesta (97%, 98%, 99,9% eller, i ett fall, 100%) som forskar om klimatrelaterade frågor håller med om ett antal uppenbara fakta:

  1. Den globala medeltemperaturen har stigit sedan 1880 (men hur mycket?)
  2. Koldioxidhalten i atmosfären har stigit sedan 1880, delvis på grund av människan.
  3. En ökning av koldioxidhalten i atmosfären bidrar med stor sannolikhet i åtminstone någon utsträckning (men hur mycket?) till att den globala medeltemperaturen ökar.

Det är långt ifrån att ge stöd till Argument #1. Nästan alla som är kritiska till klimathotet håller med utan att blinka. Men det hindrar inte att de är betvivlar att koldioxidhalten har en avgörande, eller ens särskilt stor, betydelse för den globala medeltemperaturen. De ser oftast den milda uppvärmningen sedan 1880 som en del av en naturlig klimatcykel som med största sannolikhet är ofarlig. 

Forskare som Craig Idso, Nicola Scafetta, Willie Soon, Nir Shaviv och Nils-Axel Mörner är alla välkända för sin kritik av klimathotet har alla sagt ifrån att de blivit vantolkade. Men även de har räknats in i de 97 procenten, bara för att de håller med om att koldioxid antagligen har åtminstone någon effekt på den globala medeltemperaturen. 

In en av undersökningarna, av Cook et al (2013, se nedan), som studerade sammanfattningar (”Abstracts”) av vetenskapliga artiklar (”papers”) inkluderas sådana forskare i kategorin ”explicitly endorses but does not quantify”, alltså ”ger uttalat stöd men inte om hur mycket” (dvs hur mycket koldioxiden påverkar temperaturen).

Vidare räknar man även med artiklar som egentligen inte alls handlar om orsakerna till temperaturförändringar, men som tar Argument #1 som en given utgångspunkt för att studera vilka effekter en förväntad uppvärmning kommer att få på ekonomin eller för en viss djurart. Cook et al kallar det för ”implicitly endorses”, dvs att de håller med om att klimatet förändras huvudsakligen på grund av människan, trots att dessa forskare faktiskt saknar expertis att bedöma det.

Till sist marknadsförs undersökningen av Cook et al som att den bygger på en analys av 11 944 artiklar, vilket ger intrycket att 97% baseras på det. Men i själva verket hade hela 66,73% av artiklarna ”ingen åsikt” (”no position”), och räknas inte med i slutresultatet.

Med andra ord så visar denna undersökning att av 11 944 artiklar, så var det bara 64, motsvarande 0,54%, som uttryckligen höll med om vad som påstås i Argument #1.

Cook

Med största välvilja kan denna siffra möjligen sägas vara 1,6%, dvs om man räknar bort alla de artiklar som inte uttryckte någon åsikt alls (64 av 3 974 = 1,6%), men det är ju ingen större tröst.

Poängen är givetvis inte att hävda att den ena eller andra siffran skulle vara närmare sanningen, utan att peka på hur manipulativa dessa undersökningar är. Själva det faktum att NASA marknadsför detta nonsens, och att inga journalister tar sig för att avslöja det, är allvarliga tecken på att något inte står rätt till i prestigefyllda institutioner som vi normalt litar på.

Argument #1 är alltså ohederligt, och verkar vara ägnat att hindra folk i allmänhet från att ens lyssna till ”den galna minoriteten”.

”The debate is over, and we don’t have time to argue with the Flat Earth Society”, som president Obama uttryckte det.

I själva verket är det ingen som vet hur många av klimatforskarna som håller med om det ena eller andra, men kritikerna är, i alla fall än så länge, betydligt fler och kvalificerade än vad de flesta har övertygats att tro.

Men betyder det att man inte kan lita på de tusentals forskarna i FN:s klimatpanel heller? Varför skulle de medverka i rapporterna om klimathotet om de inte höll med?

Jag ska återvända till dessa frågor, men ska först fokusera på de renodlat vetenskapliga argumenten för klimathotet. 

Argument #2

Att klimathotet till största del orsakas av människans utsläpp av växthusgaser kan bevisas med hjälp av grundläggande fysik.

Temp & CO2

Den här grafen visar den officiella bilden av den globala uppvärmningen och koldioxidhalten i atmosfären, den som FN:s klimatpanel (Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC), NOAA (National Oceanographic and Atmospheric Agency) och NASA-GISS (Goddard Institute for Space Studies, en avdelning av NASA, som för övrigt inte hade något med rymdprogrammet att göra).

Men vetenskapen bakom grafen består inte bara av grundläggande fysik, ungefär som om det handlade om vetenskap motsvarande gravitationsteorin eller evolutionsteorin.

Det är visserligen sant att växthusgasernas värmande effekt nära nog kan sägas vara grundläggande fysik. Men klimathotet förutsätter mycket mer, som inte alls är lika fundamentalt, utan är en hypotes som förutsätter kontroversiella antaganden som det inte alls råder enighet om.

Det är lätt att få intrycket att den värmande effekten från växthusgaserna ökar linjärt med halten i atmosfären, kanske till och med exponentiellt. Men det stämmer inte alls. Enligt grundläggande fysik ökar växthuseffekten logaritmiskt, dvs ökningstakten avtar med stigande halter. 

Under kontrollerade laboratorieförhållanden medför en dubblering av halten av exempelvis koldioxid en uppvärmning med 1,1°C. För att åstadkomma ytterligare en lika stor temperaturhöjning krävs ytterligare en dubblering:

Logarithmic

För att det skulle bli ytterligare 1,1°C varmare än idag skulle halten av koldioxid behöva stiga ända till 800 ppm, och därefter till 1600 ppm osv. Det krävs hela tiden dubbelt så mycket koldioxid för att åstadkomma samma effekt. Och samma sak gäller för metan. Effekten är logaritmiskt retarderande.

En temperaturökning från förindustriell tid, då koldioxidhalten i atmosfären låg på 280  ppm (parts per million, miljondelar), med 1,1°C kräver alltså att halten fördubblas till 560. Halten idag på strax över 400 ppm är alltså bara runt hälften av vad som skulle krävas för att temperaturen skulle stiga med 1,1°C jämfört med förindustriell tid.

Det räcker inte på långa vägar för att förklara uppvärmningen i grafen ovan. Men den grundläggande fysiken rörande växthusgaserna gäller, som sagt, bara under kontrollerade laboratorieförhållanden. I atmosfären är det en annan sak. Självklart räknar man med att andra faktorer i praktiken också påverkar klimatet, både naturliga -till exempel variationer i solintensiteten – och mänskliga – som markanvändning och utsläpp av sot – men då handlar det inte längre om grundläggande fysik, utan om osäkra och omdiskuterade hypoteser. Och enligt NOAA, NASA och FN:s klimatpanel räcker det ändå inte till.

För att förklara den uppvärmning som hypotesen om klimathotet förutsätter, antar man att den direkta växthuseffekten från koldioxid förstärks av sekundära effekter (positiv feedback). Framför allt ökar avdunstningen från haven när atmosfären blir lite varmare, och tillskottet av fukt bidrar i sin tur till ytterligare uppvärmning. Fukt i atmosfären har dessutom en betydligt kraftigare värmeeffekt än koldioxid och de övriga växthusgaserna. Den extra värmen från denna fukt leder sen till ännu starkare positiv feedback, och ännu mera fukt i en accelererande ond cirkel. 

Den officiella hypotesen om klimathotet förutsätter att positiv feedback tredubblar den direkta effekten från koldioxid: 

Positive feedback

Det är också vad FN:s klimatmodeller räknar med, i genomsnitt. En del räknar med så mycket som en 6-dubblering – och tyvärr är det oftast dessa katastrofscenarier som media tar fasta på, och presenterar som vetenskapliga ”förutsägelser”.

Men feedbackeffekterna är ett kontroversiellt område med stora osäkerheter, långt ifrån grundläggande fysik. Den direkta uppvärmningen från koldioxid orsakar nämligen också negativ feedback, exempelvis genom att en ökad specifik luftfuktighet också bidrar till ökad molnighet som kyler jorden genom att reflektera solljus tillbaka ut i rymden.

En del av klimathotets främsta och mest kvalificerade kritiker menar att de negativa feedbackeffekterna dominerar över de positiva, så att den direkta uppvärmningen från koldioxid istället halveras.

negative feedback

Oenigheten gäller vad man brukar kalla ”klimatkänslighet”, dvs hur känsligt klimatet är för förändringar av olika slag, i det här fallet av halten av växthusgaser, främst koldioxid, i atmosfären. Om positiv feedback dominerar är klimatkänsligheten hög, men om negativ feedback dominerar är den låg, och klimatsystemet har mekanismer som förhindrar att det löper amok i en ond cirkel.

Det råder stor oenighet om hur känsligt klimatet är, och osäkerheten i nästan alla bedömningar är mycket stor. FN:s klimatpanel bedömer att den kan vara allt mellan ungefär 1°C och 6°C, och meningarna går starkt isär i den aktuella forskningen:

Climate Sensitivity

Men bedömningarna har med tiden tenderat mot en allt lägre klimatkänslighet:

Argument #3

Det finns bevis för att växthuseffekten förstärks av positiv feedback.

Faktiskt inte. Inte alls.

Det finns några uppenbara test för att avgöra om hypotesen om en förstärkt växthuseffekt stämmer eller inte.

1. Har den specifika luftfuktigheten ökat? 

specifik luftfuktighetJa, en aning vid jordytan, men inte accelererande. Inte riktigt övertygande på 4,2 km höjd heller – faktiskt en liten minskning över hela tidsspannet, men med förändringar som mer liknar en mild klimatcykel än förstärkt global uppvärmning. 9 km höjd närmar sig toppen av troposfären, och en minskad luftfuktighet där skulle kunna vara förenligt med att energi samlas i luftlagren under, men det går lite upp och lite ner under perioden, med liten skillnad i slutet.

2. Den varma och fuktiga luften ska enligt hypotesen om förstärkt växthuseffekt samlas framför allt i den mellersta och övre troposfären i tropikerna, där den skulle bilda en ”hot-spot”. Finns det några observationer som bekräftar det?

Hot-spot

Nej, man har letat intensivt med väderballonger (radiosonder) efter denna ”hot-spot”, som borde breda ut sig på 4-15 km höjd ungefär mellan latitud 45° Nord och 45° Syd, som i grafen till vänster. Men inte hittat den – som framgår av grafen till höger.

3. Om mer och mer värme ansamlas i atmosfären borde utstrålningen till rymden minska. Har det skett?

Infrared radiation

Forskarna Lindzen och Choi undersökte saken under 30 års tid med hjälp av satelliter. De röda pilarna ovan illustrerar vad 11 av FN:s klimatmodeller förutspådde skulle ske – att den infraröda strålningen från jorden till rymden skulle minska i takt med att växthuseffekten tilltog och fångade värmen i atmosfären. Men den gröna pilen visar resultatet av mätningarna. I takt med att jorden blivit varmare har den infraröda utstrålningen till rymden ökat.

Det kan tyda på att negativ feedback dominerar över positiv, men hur som helst klart och tydligt på att klimatet inte alls är så känsligt för en ökning av koldioxidhalten i atmosfären som klimathotet förutsätter. Effekten från koldioxid verkar inte bara balanseras utan till och med övertrumfas ordentligt av negativ feedback. Det borde ju i förlängningen leda till att uppvärmningen orsakar nedkylning? Nja…

Resultatet kan också tala för att uppvärmningen inte alls i någon större utsträckning beror på växthuseffekten, utan snarare på att instrålningen av solenergi till jorden ökat av en eller flera anledningar, exempelvis på grund av ökad solaktivitet eller minskad molnighet, eller både och. Solaktiviteten har ökat under nästan hela 1900-talet, och det verkar också ha ett samband med minskad molnighet. Och en varmare jord avger i sin tur mer infraröd strålning till rymden.

Självklart har dessa resultat ifrågasatts, och andra forskare har kommit till andra resultat (till exempel Chung et al 2010). Men alla studier blir ifrågasatta, till och med respekterade atmosfärfysiker som Richard Lindzen och Yong-San Choi. Och som vi sett finns det en tendens bland en del forskare att gärna vilja bekräfta klimathotet. Lindzen och Choi har givetvis besvarat invändningarna, och resultaten har inte påverkats av de korrigeringar som gjorts. Hur som helst är det i alla fall uppenbart att den vetenskapliga debatten definitivt inte är över.

Det finns alltså inga direkta och entydiga empiriska bevis för att uppvärmningen på jorden beror på en förstärkt växthuseffekt. Tvärtom talar relevanta observationer emot denna hypotes.

Argument #4

Det är omöjligt att förklara merparten av den globala temperaturökningen sedan 1950 med hänvisning till naturliga orsaker – den enda möjliga slutsatsen är att den beror på människan.

Det här argumentet är mer komplicerat att bemöta, men det är mycket tveksamt att det är korrekt, inte bara för den uppenbart bristande logiken i att utesluta möjligheten av naturliga orsaker som vi ännu inte känner till eller förstår oss på. Det är inte heller sannolikt att den globala temperaturen stigit så mycket som argumentet påstår.

Det finns en tydlig korrelation mellan variationerna i solaktivitet och temperatur, vilket framgår i grafen nedan för de senaste 400 åren:

solen 400 år

Det två sista köldperioderna under den Lilla istiden korresponderar med de perioder av låg solaktivitet som brukar kallas ”the Maunder Minimum” och ”the Dalton Minimum”, och uppvärmningen under 1900-talet motsvaras av en ökad solaktivitet. 

Det finns en mycket god korrelation mellan temperatur och solaktivitet från mitten av 1800-talet till mitten av 1980-talet…

Sun and temperature

… då solaktiviteten åter började avta – samtidigt som temperaturen, enligt NASA-GISS fortsatte att stiga:

Declining solar activity

Enligt den officiella hypotesen kan man inte förklara uppvärmningen efter 1950 utan att anta att den huvudsakligen är orsakad av människans utsläpp av växthusgaser i kombination med positiv feedback.

Men detta är inte den enda officiella och trovärdiga historieskrivningen, och det finns anledning att ifrågasätta hur mycket den globala medeltemperaturen faktiskt stigit.

Enligt de senaste temperaturkurvorna från officiella institutioner som NOAA (National Oceanic and Atmospheric Administration, den amerikanska motsvarigheten till SMHI) och NASA-GISS (Goddard Institute for Space Studies) har den globala medeltemperaturen stigit med ungefär 1,7°C sedan 1880, det mesta efter 1970, då uppvärmningen också accelererar:

NASA-GISS senaste

Men enligt dataserien HadCRUT3 från Brittiska Hadley Climate Research Unit at University of East Anglia steg den globala medeltemperaturen med bara 0,62°C mellan 1880 och 2009, då NASA-GISS redan var uppe i cirka 1,5°C:

The trend repeats

Båda dessa grafer bygger på samma grunddata från markbaserade väderstationer – skillnaden beror på efterbearbetningen.

Och enligt satellitmätningar, exempelvis från RSS (Remote Sensing System) har den globala medeltemperaturen inte stigit alls åtminstone sedan 2002:

RSS 2017

(Observera att de tre värmetopparna 1998, 2010 och 2016 inte har något med global uppvärmning att göra, utan beror på det naturligt återkommande väderfenomenet El Nino.)

Märkligt nog visade varken FN:s klimatrapport från 1990 eller 1955 någon uppvärmning alls mellan 1958 och 1995 heller (data från både väderstationer, väderballonger och satelliter):

ipcc 1995

NASA-GISS har helt enkelt ändrat sin temperaturkurva sedan dess, så att den blivit brantare med en tydlig uppvärmning under hela 1900-taet:

Adjustments

Man har sänkt temperaturerna under större delen av 1900-talet, oh helt utplånat den period av avkylning av klimatet som tydligt framgår av kurvan från 1981.

Man kallar det för ”administrativa justeringar” (eller ”homogeniseringar”), och de motiveras med att de mätningar kurvan bygger på innehåller en mängd olika felkällor, bland annat saknade data, som man måste uppskatta och fylla i. Såhär tokigt kan det bli (NCDC, National Climatic Data Center, en del av NOAA):

Record warm with no data

Här har man rapporterat rekordvärme på platser där man egentligen saknar data (källa: NCDC via Tony Heller).

Justeringar av äldre data nedåt och nyare uppåt förklarar NOAA med att det handlar om vad man kallar ”time of observation bias adjustment”. Anledningen till att man antar att äldre rådata är för höga är att man menar att man på den tiden läste av termometrarna på eftermiddagen, vilket teoretiskt borde leda till dubbelräkning av varma dagar. Omvänt behöver data från senare tid, då termometrarna istället blir avlästa på morgonen, justeras uppåt, eftersom det teoretiskt borde medföra dubbelräkning av kalla dagar.

Men Tony Heller, som arbetat med kvalitetssäkring av bland annat klimatmodeller, har visat att valet av mätmetod inte gör någon skillnad när det gäller temperaturtrenden – i USA, som har världens mest utbyggda och bästa nät av mätstationer, har rådata både från stationer som mätt på morgonen och stationer som mätt på kvällen i själva verket samma avsvalnande trend under 1900-talet.

Morgon- och kvällsstationer

Dessutom framgår det tydligt (ovan) att ”morgonstationerna” i genomsnitt har högre temperaturer än ”eftermiddagsstationerna”, inte lägre som NOAA antar. Det beror antagligen på det enkla faktum att det finns en geografisk skillnad mellan de båda typerna av stationer. Stationer som blivit avlästa på morgnarna ligger helt enkelt längre söderut:

Latitud ny

Det finns fler skäl att allvarligt ifrågasätta dagens temperaturkurvor från NOAA och NASA-GISS.

På 1970-talet var alla auktoriteter inom klimatrelaterade vetenskaper överens om att det blivit kallare sedan 1940:

Cooling

Då var man orolig för att världen var på väg mot en ny ”Liten istid” – Global Cooling – som förväntades medföra extremt väder, missväxt och social oro (klipp från Tony Heller): 

world is getting colder

2018 är avkylningen raderad:NASA-GISS 2018, 1940-1975Men avkylningen mellan 1940 och 1970-talet styrks av oberoende data, till exempel för havsisens utbredning i Arktis…
Arctic Sea Ice ExtentOch de grönländska glaciärerna massbalans:
Greenland Ice SheetLiksom data från den lokala lokala väderstationen i Reykjavik på Island:

Reykjavik

I den här NASA-grafen från 2012 ser vi också hur både perioderna av uppvärmning och avkylning samvarierar på ett rimligt sätt med Atlantens växlingar mellan sin varma och kalla fas.

Ett år senare har NASA ändrat kurvan radikalt. Nu stämmer den istället bättre med den ökande koldioxidhalten:

Reykjavik 2013

Liknande ändringar har gjorts över hela världen:

alice springs

Davis, CA

Aswan, Egypt

Fler exempel (rådata till vänster, justerade data till höger):

Före och efter

Den australiska biologen Dr Jennifer Morohasy berättade vid ett framträdande vid Heartlandinstitutets 9:th International Conference on Climate Change (ICCC) 2014 om sina erfarenheter av temperaturjusteringar. I staden Amberley visade data från väderstationen att det pågått en svagt avkylande trend sedan 1940-talet (blå linjen):

Amberley

Men NASA-GISS justerade temperaturserien så att det istället blev en uppvärmande trend för Amberley (röda linjen). Dr Morohasy kontaktade Gavin Schmidt, chef för GISS sedan 2013, och fick förklaringen att man justerat dataserien för Amberly med hänsyn till en närliggande station.

Det enda problemet med den förklaringen var att den stationen låg 600 engelska mil från Amberley. I själva verket visade den station som ligger närmast Amberley samma temperaturer som den i Amberley. När Dr Morohasy frågade varför fick hon till svar: ”Du ställer fel frågor!”.

Rådata för 1900-talet från hela USA – trenden är avsvalnande överallt:

Rådata USA ny

Men NOAA justerar trenden, så att den blir uppvärmande istället, exempelvis i Texas:

Texas, NOAA measured

Texas, reported

Statistiken över värmerekord visar dock att det var varmare i USA under värmeböljorna på 1930-talet (the ”dust bowl era) och 1950-talet än idag:

USA, dagar över 35 C

Och även värmerekorden var fler förr:

Värmerekord, graf ny
Värmerekord, karta ny

Intressant nog tenderar alla justeringar att gå en viss riktning: äldre data justeras nedåt, och nyare data justeras uppåt, vilket resulterar i att kurvor med rådata som har en avsvalnande trend istället får en uppvärmande trend.

Det finns alltså god anledning att tvivla på NOAA:s och NASA:s temperaturkurvor, särskilt som antalet ”administrativa justeringar” har ökat dramatiskt sedan slutet av 1990-talet (vänstra grafen nedan) – och alla justeringar har samma effekt, att göra kurvan brantare. Äldre temperaturer sänks och senare temperaturer höjs (högra grafen nedan):

Adjustments 2

(Källa: Tony Heller)

Faktum är att hela den delen av temperaturökningen som man hävdar inte kan förklara naturligt beror på ”administrativa justeringar”. Vilket me andra ord betyder att klimathotet faktiskt är skapat av människan, men inte med hjälp av växthusgaser.

Brittiska HadCRUT hade fram till 2009 betydligt färre justeringar än NOAA och NASA, men därefter har de också ökat. Men fram tills dess var de temperaturförändringar man visade fullt förenliga med några av de viktigaste naturliga klimatfaktorerna – solintensiteten och de stora havsströmmarnas varma och kalla faser:Natural causes

Det stämmer ganska bra med temperaturdata från satelliter och väderballonger, men inte alls med FN:s klimatmodeller:
Models vs satellites

(Notera att värmetoppen 2015 i kurvorna från satelliter och väderballonger är en effekt av väderfenomenet El Nino, inte global uppvärmning.)

Här är satellitdata från exempelvis UAH (University of Alabama, Huntsville):

uahDet verkar med andra ord som att temperaturförändringarna de senaste 150 åren kan förklaras naturligt, utan hänvisning till människans utsläpp av växthusgaser:

Temperaturökningen kanske inte har varit så stor som NOAA, NASA och FN påstår. De utgår ifrån data med stora felmarginaler från markbaserade väderstationer som bara täcker 10% av jordytan, och som ”justerats” kraftigt och på ett mycket tveksamt sätt.

Data från satelliter är däremot de säkraste vi har, eftersom de verkligen täcker hela jordytan och inte kräver några ”justeringar” på grund av saknade data eller andra osäkerheter, bara tekniska korrigeringar för välkända felkällor som exempelvis förändringar i banan runt jorden.

Dessutom har NASA även justerat sina data för solintensiteten (TSI, Total Solar Irradiance). Kurvan från 2013 till vänster nedan stämmer väldigt väl med temperaturdata från satelliter och väderballonger, men året därefter har värdena från 1990-talet och framåt sänkts, så solintensiteten inte längre räcker som förklaring ens av satelliternas temperaturdata:

tsi adjustments

Nu är de här variationerna i solens intensitet mycket riktigt väldigt små, och räcker faktiskt inte för att förklara hur temperaturen på jorden förändrats. Men det kan finnas en lösning på det problemet.

Fysikerna Henrik Svensmark och Nir Shaviv har föreslagit att variationerna i solintensiteten inte bara påverkar jorden direkt, utan också indirekt. De medför nämligen även förändringar i solvinden och solens magnetfält, som reglerar hur mycket kosmisk strålning som når jorden, som i sin tur har betydelse för bildningen av låga, vita moln. Högre solaktivitet innebär mindre kosmisk strålning och därmed mindre moln och minskad albedo, vilket gör jorden varmare. En svagare sol innebär mer kosmisk strålning och mer moln som reflekterar solenergi och gör jorden svalare.

Att kosmisk strålning bidrar till molnbildningen har bekräftats av Cloud-projektet vid CERN, och det finns ett tydligt statistiskt samband mellan den faktiskt uppmätta kosmiska strålningen och graden av molnighet:

Clouds & Cosmic raysOch en minskning av molntäcket korrelerar starkt med stigande temperatur:

Clouds and temperature

Uppvärmningen de senaste 150 åren kan i så fall förklaras utan hänvisning till människans utsläpp av växthusgaser, och har kanske inte ens med växthuseffekten att göra.

Denna hypotes har, knappast förvånande, inte varit särskilt populär bland klimathotets vänner, och har givetvis blivit ifrågasatt. Det blir i och för sig alla vetenskapliga hypoteser, och betyder inte att saken är avgjord, utan visar återigen bara att debatten inte alls är över. Oavsett vilket, så är denna hypotes ett exempel på att vi kan behöva tänka utanför boxen för att förstå oss på klimatet. Problemet idag är att väldigt få forskare vill (vågar) göra det.

Argument #5

There are ample signs of anthropogenic global warming – melting ice, rising sea levels, more extreme weather, warming oceans, ocean acidification and coral bleeching.

Melting ice and sea level rise are certainly signs of climate change, but not necessarily of anthropogenic global warming. Extreme weather, on the other hand, is neither actually increasing nor an expected effect of global warming, anthropogenic or not. It is not at all clear either that the oceans are acidifying (they are definitely not acidic) or that the effects of more carbon dioxide in the oceans is detrimental to marine life, and coral bleeching is a recurring temporary phenomenon following Pacific Ocean cycles.

Melting ice

Arctic sea ice extent has abated about 2 million square kilometers since 1979. That may sounds scary, and is certainly a consequence of a warmer climate. But it is, in itself, not a proof that it is caused by human activities. Nor is it necessarily a sign of imminent catastrophe.

Arctic sea ice extent

It is, in fact, a totally normal and natural process, that becomes evident as soon as we get a historical perspective on what happened inte Arctic before 1979, as shown in the first report from the U.N. Intergovernmental panel on Climate Change (1990):

IPCC 1990

It turns out that 1979 was a year with unusually much sea ice in the Arctic, almost 2 million square kilometers more than 1973, which makes it a very dubious starting point that gives a deceptive impression of the melting the last 40 years being unique and dramatic. It rather seems that the sea ice melts and freezes as part of a natural cycle, which is further indicated by the fact that the Antarctic sea ice is a mirror image of the Arctic:

Antarktis IPCC 1990

Since 1979 Antarctic sea ice has expanded by about the same amount that Arctic has shrunk:

Arktis - Antarktis

This doesn’t look like ”global” warming.

It is true that there is some melting and ice loss going on in Antarctica too, but that also has a natural explanation:
Volcanos in Antarctica

Going back further in time it becomes obvious that it is normal and natural for the Arctic Sea Ice to melt and grow periodically. According to the US Department of Energy (1985) it melted as much between 1930 and 1960 as after 1979 until today.
EnergidepartementetAnd the climate cycle is confirmed by recent research:
Alekseev

Naturally, the same climate cycle is also clearly manifested in the records of the mass balance of the Greenland glaciers:
Grönland 1900As one would expect, there are signs that the climate cycle is about to reverse again, as indicated by cooling temperatures in Greenland since 2005 (with the odd exception of 2012.
Greenland coolingThe summer 2012 was unusually warm, and resulted in more ice loss than normal (red line below):
Grönland 2016-2018Apart from that the mass balance of the Greenland ice sheets has been normal, with unusually little ice loss during summer the last couple of years. And the Arctic sea ice extent has been stable since 2008:
2005-2017One might argue that the extent of sea ice is less interesting, since the measure is affected by winds and storms, but the Arctic Sea Ice Volume tells the same story:
VolymThe dotted lines represent the predictions made by the climate authorities NOAA, NASA and the IPCC – as well as the Nobel Peace prize winner Al Gore and former US Secretary of State John Kerry. It is neither their first nor only failed prediction of climate disaster. Why should we continue to take them seriously.

Sea level rise

It is a fact that sea levels have been rising in the last couple of hundred years because the world has become warmer. The cause is partly that glaciers have been melting, and partly that the oceans have warmed and expanded. It should be noted, however, that thermal expansion does not affect the shoreline, simply because there is so little water there to expand. The effect of thermal expansion on the sea level decreases as the hight of the water column grows smaller closer to land and is zero at the shore:

Thermal expansion

Finally, sea levels are affected by geological processes, e.g. when land rises or sinks.

To the extent that sea level rise has been caused by an amplified greenhouse effect we should be able to observe that it has been accelerating. Here’s some data on Sea levels from tide gauges around the world as reported by american NOAA on their webbsite Tides&Currents, Sea Level Trends:

Key West

Key West

Los Angeles

Los Angeles

Aberdeen
Aberdeen

Midway

Midway

Kiribati (a coral island nation)

Kiribati

Mumbai, Indien

Mumbai

Stockholm, where land is rising

Stockholm
Juneau, where land is also rising

Juneau

New York, where land is sinking

Manhattan

First of all – nowhere is an accelerating trend to be found in the NOAA database, which means that there is no sign of anthropogenic global warming in the tide gauge sea level data.

This is what we are supposed to accept regarding the causes of sea level rise (PSMSL, Permanent Service for Mean Sea Level):

natura - mixed - anthropogenic sea level rise

Secondly, the fact that land is sinking i New York is not merely due to the weight of constructions, but also the corresponding effect of land rising i the north, both connected to the weight of the enormous glaciers that covered large part of the northern hemisphere in the last ice age. Land being pushed down in the north also meant land being lifted further south beyond the edge of the ice. Ever since the ice was gone the process reversed.

Thirdly, there is a fundamental misconception regarding corall islands, that they are under threat of being engulfed by rising seas. On the contrary, corall islands grow when sea levels rise. There is a reason why they are som low, right above the sea surface, namely that this is what they adapt to. (New Scientist, 2 juni 2015)].

Finally, and most importantly, the official claim is that sea level rise has accelerated, but only since 1993, when satellites where first used for these measurements. However, data from the tide gauges still continues as before, with no acceleration, which is a bit suspicious:
Measurments

One might assume that readings of data from tide gauges are generally very reliable, since they also have an important practical use for shipping – to be clear, even lives are at stake. Some weather stations are also like that, for instance at airports, but in many cases the data is reported by amateurs. And while temperature data from satellites are the best we have regarding temperature, it’s not as simple to measure sea level. Therefore, one might be justified in trusting tide gauges over satellites when it comes to seal level, in case the respective data series don’t align.

On the other hand, historical tide gauge data have also, like temperature data from weather stations, been dramatically ”adjusted” lately:

sea level, nasa 1982&2015

So, don’t be surprised if you see graphs where satellite and tide gauge data agree.

Extreme weather

Contrary to popular belief global warming is not predicted to cause more storms, since storms are driven by temperature differences, and global warming tends to even out global temperatures, i.e. the poles warm more and faster than the equator. But even though storms are expected to decrease in numbers, they are expected to increase in intensity. Here’s the data:

Orkanfrekvens, globalt (1970 – 2018)

hurricanes 1970-2018

Orkanintensitet (1971 – 2018)

hurricane energy 1971-2018

Neither has the percentage of the globe in drought increased, but instead decreased, whether in mild or exceptional forms, since 1982:

Globe in drought

On the other hand it’s a misconception that global warming causes more drought. As a general rule warmth leads to more evaporation and precipitation and humidity. But the claim is rather that global warming makes dry regions even dryer, and wet regions wetter.

California is a typically dry region, and droughts in south-west US have become somewhat an icon for the Climate Change crisis. But this is baseless – Californa has always been dry, and much worse historically than today:

Kalifornien

And according to NOAA there has been no precipitation trend at all in California for over hundred years:

No Californian trendThe problems in California today are not at all related to global warming or greenhouse gasses, but mainly just a part of the region’s normal climate, and to some degree also the result of failed policies, some of which designed to protect wildlife by regulating exploitation of natural water reserves. The same goes for the terrible wildfires – mainly normal Californian climate, but partly also due to failed forestry policies and practices. The general trend in the USA is a decline in wildfires – which is why president Obama’s administration chose to start their graphs 1970:

USDA Forest Service

No wonder wildfires were worse in the first half of the 20th century, when the US climate was much hotter:

All-time high daily maxima US

But this fact is obscured by the US Environmental Protection Agency (EPA) simply by starting their graph (in red) in the 1960’s, when it was cold:

EPA US temperatures

Also in the world as a whole it was warmer in the first half of the 20th century than today. Record hot temperatures where more frequent in the old days (map updated 2013):

Värmerekord, karta nyThe Sahel region south of Sahara typically has a very dry climate. Has it worsened? Here’s the data on precipitation for more than a hundred years:

SahelIt definitely looks more like a natural climate cycle than anthropogenic global warming – notably turning less dry since the early 1980’s.

And what about the Indian subcontinent – seasonally very wet. According to the global warming hypothesis India and Pakistan should experience more extreme precipitation, but there’s no convincing sign of increasing rainfall records:

Indien

Although there’s a slight upward trend over nearly 200 years, primarily because of a few record years (around 1915, 1930 and 1960) but consistent with a mild warming trend globally, the main impression is that of a climate cycle, and the trend has been declining since 1970.

When the US Environmental Protection Agency (EPA) under president Obama prepared the IPCC meeting in Paris – the one that resulted in the Paris Accord – they presented the report National Climate Assessment (NCA) with alarming conclusions confirming the onset of climate change in the USA. Their Key Message 6:EPA NCA

The conclusion is based on the following data:

EPA NCA Precipitation 2There’s only one problem:

Nederbörd EPA

Ocean acidification

Ocean acidification has been called the evil twin of global warming, and is perceived by many as the more dangerous and scary part of the Climate Change Syndrom, because it is supposed to threaten marine life, especially the species that use calcification to build shells. That’s not only what we call shellfish, but also species of plankton that are the basis of the food-chain in the oceans.

To begin with, ”acidification” a misnomer. The oceans are not and are not turning acidic. The issue is that increasing levels of carbon dioxide may make the oceans less alkaline, but the problem is still the same, if marine life is sensitive to changes in pH.

The oceans have an average pH of 8,2 (pH 7 is neutral, and below 7 is acidic) but it varies geographically as well as over time and with temperature, depth, volcanism, currents and geological conditions:

Ocean pHThere are even big differences at one and the same places between daytime, when carbon dioxide in the water is used for photosynthesis, and night-time, when there is no photosynthesis going on. Large changes in pH can also occur when cold water wells up from the deep, since cold water can hold more carbon dioxide than warm water can.

The ARGO system, that continually tracks changes in ocean temperature, unfortunately cannot track what happens with the pH. So the data is much more scarce. At the Aloha-station in Hawaii it is done regularly since 1990, as it happens close to the Mauna Loa station that measures atmospheric carbon dioxide (from 1957):

Aloha

This looks convincing enough regarding the effect of carbon dioxide on the pH of ocean water. As atmospheric carbon dioxide increases, it increases in the seawater as well, and as expected seawater pH declines, i.e. becomes less alkaline.

So, case closed? No.

A study by Carles Pelejero et al (2005) shows how pH has changed at Flinders reef on The Great Barrier Reef since the beginning of the 1700’s. The results puts the Aloha-data into perspective:

Flinders reef

The red line is pH (measured from Boron isotopes in corals), and atmospheric carbon dioxide is represented with blue dots (measured in Antarctic glaciers) and a blue line (measured at Mauna Loa).

Interestingly, there is no correlation between atmospheric carbon dioxide and ocean pH in these data. Ocean pH varies approximately between 7.95 and 8,15 and changes constantly over the decades, totally independent of atmospheric carbon dioxide. In comparison, the Aloha-data seem neither abnormal nor unnatural or dramatic.

But the sensitivity of marine live to pH is really the crux, and needs to be clarified in more detail in order for the issue to be resolved.

In general marine organisms, flora as well as fauna – corals, algae, plankton, shellfish and fish – seem to adapt well to increasing temperatures, levels of carbon dioxide and pH.

High levels of carbon dioxide increased growth in lobsters and crabs, according to a study from University of North Caroline, Chapel Hill:
Skaldjur
KrabbaPhytoplankton, like the Cococoliths, that are extremely important as part of the basis for the food-chain, seem to thrive both with increased temperature och level of atmospheric carbon dioxide, as shown in this graph based on data from the Atlantic Ocean:

Fytoplankton 1

Warmth is generally conductive to calcification, and many of the calcifying marine species can actually regulate their internal pH and produce the carbonate they need for the shells. This is not very surprising, since most of theses species have existed for very long and during times with much hinger levels of atmospheric carbon dioxide than today. In fact, as on land, plants that depend on photosynthesis benefit from higher levels of carbon dioxide – within limits, of course – since photosynthesis requires carbon dioxide.

Hoffman et al (2011) showed that pH varies naturally between 8,365 and 6,669 in a broad range of marine ekosystems – polar regions, the tropics, open sea, coastal regions, kelp forests and coral reefs. ”These biome-specific pH signatures disclose current levels of exposure to both high and low dissolved CO2, often demonstrating that resident organisms are already experiencing pH regimes that are not predicted until 2100.”

In a study published in Science Advances 2015 Barkely at al reported their results from the reef at Palau Roch Islands. The reef had a naturally low pH, and because earlier laboratory experiments had shown a range of negative impacts on corals and algae the team expected the same results in the wild. Instead they found a healthy and flourishing reef with great variety of species and thriving corals. 

Anne Cohen, a co-author on the study and Barkley’s advisor, commented: ‘That’s not to say the coral community is thriving because of it, rather it is thriving despite the low pH, and we need to understand how.’” (Citerat från JoNova).

It should be noted, however, that the expectations of the team were colored by laboratory experiments, where low pH was achieved by the addition of acid rather than carbon dioxide. The large Ocean Acidification database, with over 1 100 published studies, gives a less biased picture of the effects on a variety of marine organisms in 5 specified respects of exposure to a CO2-induced lowering of pH with up to 0,3 (Source: CO2Science.org):

Ocean Acidification Database

Warming oceans

Yes, the oceans have warmed since 1880, just like the rest of Earth. But it is not as straightforward as it may sound. Since 2004 we have very good data on ocean temperatures down to 1900 meters from thousands of buoys scattered over the globe, and here’s what we’ve found out:
Argo

Some parts have been warming a little approximately the last 10 years, others av cooled, while some have had practically no change at all. On average there’s been a slight warming by 0,04°C, i.e. 0,5°C in a hundred years, provided the trend continues uninterrupted. At the equator the temperature has increased 0,06°C, corresponding to 0,75°C per century. Of course, 8 years is much too short a period to make such a prediction, but it gives some perspective. There’s doesn’t seem to be an ongoing catastrophe in the oceans, generally speaking.

The more interesting question is, however, what this warming has to do with the increase in atmospheric greenhouse gasses? As it happens – nothing.

The oceans absorb 90% of the energy that accumulates on Earth. The atmosphere only 1%. But the oceans are warmed exclusively by direct sunlight, because it is energetic enough to penetrate the water to some depth. The infrared radiation absorbed and re-emitted in all directions by greenhouse gasses is, by contrast very low in energy, and cannot warm more than the utmost layer of atoms at the ocean surface – which causes evaporation that cools the water.

Of course, the oceans can warm the air above – that’s a different story – but that heat is not from the greenhouse effect, but directly from the sun. The warming of the oceans since 1880 is the effect of an increase in Solar irradiation, and from that fact it’s easy to infer the main cause to the atmospheric warming during this period. That is not to say that greenhouse gasses had nothing at all to do with it, but it certainly implies that they are not as important to climate change as is claimed, even less it’s main cause.

Coral bleaching

Corals are not plants, but are built and inhabited by polyps, an invertebrate kind of animal, in symbiosis with an algae, that is not an animal but a kind of plant. The polyp provides the algae with carbon dioxide, phosphorus and nitrogen and gets oxygen, sugar and fat in return through the algae photosynthesis.

As it happens, coral bleaching has nothing to do with global warming. Corals are generally quite comfortable with warmer oceans. Neither is it caused by ocean acidification, as should be clear from the above remarks.

A study by Reynaud et al. (Marine Ecology Progress Series 2004) shows that coral calcification increases linearly with rising temperatures from 20 to 29°C. Similar results have been reported by Clausen and Roth (1975), Coles and Coles (1977), Kajiwara et al. (1995), Nie et al. (1997), Lough and Barnes (1997, 2000), Reynaud-Vaganay et al. (1999), Bessat and Buigues (2001), Carricart-Ganivet (2004), McNeil et al. (2004) and Reynaud et al. (2007).

The worlds corals have been around for a long time, and have survived both higher (and lower) temperatures and carbon dioxide levels. That is not to say that they haven’t been severely damaged from time to time, to eventually recover fully.

Coral bleaching is a natural process that occurs once in a while. It can be caused by rapid temperature changes – both warm and cold – but more importantly by intense sunlight that makes chlorophyll reactive. This is why the corals rid themselves of the algae containing chlorophyll, which in turn makes them white – but not dead, although very stressed, because they get 90% of their energy from algae photosynthesis. Normally they recover within a few years, and even though a proportion av the corals actually die, the reefs are fully restored with time. The bleaching events on the Great Barrier Reef 1998 and 2016 were caused by the effects of the weather phenomenon El Nino, that actually means calmer and more steady weather conditions, that cools the ocean surface waters, in this part of the world, but also less cloud cover and hence more sunlight. That’s also why it’s the fast-growing corals in the shallow that are mainly affected by bleaching, not the slower-growing ones on greater depth.

Dead? Dying? Or distorted truth?

Different coral species react differently to environmental disturbances, including cold, diseases, variations in salinity as well as changes in sunlight, e.g. because of muddying of the water, but a main problem is of course toxins and other waste products, but also fresh water. The most severe threat to corals is probably, as in the case of the Great Barrier Reef, the over-enrichment of nutrients (eutrophication) from human waste, that also greatly promotes coral bleaching. 

Read more about corals and the Great Barrier Reef at CO2Science.org.

In 2016 there was an extensive and severe coral bleaching event on the Great Barrier Reef in Australia that made alarming headlines blaming global warming. One year later they were recovering:

Great Barrier Reef starts to recover after severe coral bleaching, survey of sites between Cairns and Townsville shows

(Source: ABC NEWS, Australian Broadcasting Corporation, 29 september 2017)

Different coral species react differently to environmental disturbances, including cold, deseases, variations in salinity as well as changes in sunlight, e.g. because of muddying of the water, but a main threat is of course toxins and other waste products.

Argument #6

The U.N. IPCC is a scientifically credible organisation.

One would wish, but sadly no.

The UN Intergovernmental panel on Climate Change generally enjoys great prestige and credibility. Most people imagine that it’s a congregation of thousands of the worlds most prominent experts convening and agreeing on what they conclude to be the incontrovertible scientific facts on climate change from the latest and best research.

But it is not so.

The IPCC is first and foremost a political organisation, formed, regulated and governed by politicians, diplomats and bureaucrats. It does involve thousands of scientists, but not necessarily based on merit, and in the end it’s the politicians that decide what the final report should include.

“Little known to the public is the fact that most of the scientists involved with the IPCC do not agree that global warming is occurring. It’s findings have been consistently misrepresented and/or politicized with each succeeding report.” Dr. John Christy, klimatolog vid University of Alabama i Huntsville och Alabamas statsklimatolog, huvudförfattare i FN:s tredje rapport 2001.

The journalist Donna Laframboise has shown, in her book The Delinquent Teenager who was Mistaken for the World’s Top Climate Expert, that the scientists on the panel are often not at all of the claimed quality, many of them are undergraduates, and all the literature referred to is not peer-reviewed. The lead authors are selected secretly and merely announced by the UN bureaucrats in Geneva. Many of the scientists are enrolled rather for the sake of global representation than of expertise, and activists from environmental groups have a big influence, even at the top.

Of 18 531 references in the 2007 report 5 587 were not peer-reviewed. In 21 of 44 chapters less than 60% of the references were peer-reviewed. Some of this is legitimate, like references to government reports, but in many cases it is about material produced by environmental organisations like Greenpeace and World Wildlife Fund.

Australian climate data-analyst Dr. John McLean have brought attention to the fact that very few of the scientists are actively involved in the process. Among other things he noticed the following regarding the most central IPCC position of all, namely that human activity most probably is the main cause of the warming since 1950: ”The IPCC leads us to believe that this statement is very much supported by the majority of reviewers. The reality is that there is surprisingly little explicit support for this key notion. Among the 23 independent reviewers just 4 explicitly endorsed the chapter with its hypothesis, and one other endorsed only a specific section.”

The scientists in the panel produces an extensive report covering Physics, Effects and Mitigation. But this material is then supposed to be summarized in the ”Summary for Policymakers”, which is the document that is actually read by politicians and journalists. But this summary is, in reality, the result of political deliberations and negotiations, and does not always reflect the underlying science.

“There is no scientific merit to be found in the Executive Summary. The presentation sounds like something put together by Greenpeace activists and their legal department.” Dr. Andrew Lacis, climatologist at NASA and IPCC contributor.

It even happens that the summary is written months before the scientific report is finalized.

“In an extraordinary move last spring the IPCC released the 21-page SPM [Summary for Policymakers] for the Fourth Assessment Report (2007) more than three months ahead of the 1,600-page scientific report. This was to ensure that the scientific report was consistent with the SPM. In other words the science was not to conflict with the politics. […] Most of the statements of the SPM are unproven assumptions, and a review of the literature on the basis of a truly multidisciplinary approach involving physics, geology, history and archaeology leads to much different conclusions.” Dr Niel Hutton, geolog, former District Geologist for Northwest Territories and the Arctic islands in Canada.

Så här radikalt ändrades exempelvis klimatforskarnas faktiska slutsatser i den slutliga rapporten (Summary for Policymakers) från FN:s klimatpanel 1995 (citerat från John McLean, 2010):

IPCC rewriteThere are many, many more reputable scientists that have been involved in the IPCC, and many others too, that are critical. I have collected a considerable number of them:

Read more: Scientists critical of the UN IPCC, many of them former IPCC lead authors, contributors and reviewers.

So no, the IPCC is not scientifically credible.

Argument #7

Computer models reliably predict future climate.

Yes and no. Some say that since meteorologist can’t predict the weather, less than perfectly, more than a couple of weeks ahead, it’s absurd to expect them to make predictions tens or hundreds of years in the future. But this is based on a misunderstanding. Predicting climate is something very different from predicting weather. Climate prediction is basically a statistical discipline, grounded in an analysis of weather patterns over decades. Climate models can’t predict weather at the same level of detail as the Weather Channel, but may, given appropriate input, be expected to predict low-resolution general trends for very long periods.

There are two major problems with climate models, however:

The first is precisely that of ”appropriate input”. Our understanding of the details of climate and the drivers of climate change is incomplete. We don’t fully understand cloud formation, for instance, or the effects of aerosols. When climate models are calibrated some of these factors are adjusted to fit historical records, but since our knowledge is incomplete the margin of error is big, and there’s a risk they are used as ”fudge factors”. More importantly the physical laws programmed into the depends on a proper understanding of the processes involved in climate change, most notably the sensitivity of the climate to changes in atmospheric levels of greenhouse gasses.

The second has to do with the margins of error, because they accumulate over the years. In fifty or a hundred years from now they have grown so big that they really don’t mean anything, and we will never know whether the predictions were correct or not.

Climate models are a useful tool to test hypotheses and experiment with the climate, but they are very over-rated, as if they were some kind of crystal ball. It all depends on our understanding of the climate system, which i still incomplete and controversial. So far the climate models have failed miserably when compared to observations, at least data from satellites and weather balloons:

Models vs satellites

Argument #8

Ingen tjänar på att påstå att det finns ett klimathot orsakat av människan.

Not true. But how?

Wouldn’t anyone who could prove that the threat of climate catastrophe doesn’t exist be considered a hero and immediately receive the Nobel Prize? Wouldn’t all the world be incredibly relieved?

I don’t think so. In reality sceptics are silenced, shunned and harassed, as though they were ”heretics” or evil. Why is that? Who benefits from promoting the idea of the imminent end of the world due to the ”sins” of humanity? Well, it rings a bell, doesn’t it? It’s an old theme, used through history for power, revenue and control – and always effective despite never really happening. Today it’s not the priests and the church preaching, but other professionals and institutions.

Scientists

First, it’s an unfortunate fact that scientific research has become more and more dependent on state funding, i.e. politicians. In order to receive research funding scientists and institutions it helps to induce a sense of urgency, so the scientific enterprise is perceived as beneficial to society. Today, hundreds of thousands of scientists are dependent on the existence of dangerous global warming for funding. It’s apparently wise to make at least some reference to global warming, however far-fetched, when applying for funding. The cartoon below is, regrettably, quite true:
The real consensus nyUnsurprisingly, many public sceptics are retired and no longer dependent on state funding. A young person would risk both funding, career and reputation in daring to air a critical view.

I don’t think most scientists make conscious choices about the position they take on climate change. The pressure from the group and the material motivations do their work in a subtle and to a large extent emotional level. If you’re on a gravy train you don’t tend to reflect too much on choices that may throw you off.

Groupthink is an old and well known phenomenon and more of a fact of life than a far-fetched conspiracy theory.

It’s not all about money – it’s also about prestige and life-time achievements. Artikeln NN citerar en anonym forskare: What if climate change appears to be just mainly a multi-decadal natural fluctuation? They’ll kill us probably…” 

Politicians

Dangerous Anthropogenic Global Warming is an almost perfect political agenda to energize voters, gain points for caring about the Planet and future generations and motivate the people to give up more power and tax money to the state. Since global warming problem with a long time-horizon symbolic policies without accountability pay off greatly. 

Media

Media is also an obvious winner on the global warming gravy-train. Their appetite for startling headlines is satisfied more or less on a daily basis, and global warming may certainly be one of the most profitable issues in modern times. The worse the catastrophe, the better, and the climate news often exaggerate and rarely scrutinize. ”Don’t ruin a good story by fact checking it”, seems to be their motto.

Environmental organisations

Organisations like Greenpeace and World Wildlife fund may have an idealistic core, but there is no denying that today they are also multinational corporations employing thousands and depending heavily on motivating members and supporters with emotional images, scary stories and grim predictions.

Big Business

There are many ways corporations can benefit from climate policies, let it suffice to mention emissions trading.

”Green” companies and products

Al companies today are eager to project environmental care onto their trademarks. being ”green” to save the planet has become a selling point. But some companies, especially those in the ”renewable energy”-industry have, of course, benefited enormously from subsidies.

Ideologiska intressen

Framför allt inom den ideologiska vänstern förekommer det att man ser klimathotet mer som en hävstång för en politisk-ideologisk agenda, till exempel att omfördela världens resurser än som en miljöfråga. Både politiker och framstående företrädare för FN:s klimatpanel har uttryckt den uppfattningen:

Ottmar Edenhofer was co-chair of the IPCC’s Working Group III, and was a lead author of the IPCC’s Fourth Assessment Report released in 2007: ”But one must say clearly that we redistribute de facto the world’s wealth by climate policy. […] One has to free oneself from the illusion that international climate policy is environmental policy. This has almost nothing to do with environmental policy anymore, with problems such as deforestation or the ozone hole.”

A remark from Maurice Strong, who organized the first U.N. Earth Climate Summit (1992) in Rio de Janeiro, Brazil: “We may get to the point where the only way of saving the world will be for industrialized civilization to collapse.”

Former U.S. Senator Timothy Wirth (D-CO), then representing the Clinton-Gore administration as U.S undersecretary of state for global issues, addressing the same Rio Climate Summit audience: “We have got to ride the global warming issue. Even if the theory of global warming is wrong, we will be doing the right thing in terms of economic policy and environmental policy.”

Also speaking at the Rio conference, Deputy Assistant of State Richard Benedick, who then headed the policy divisions of the U.S. State Department: “A global warming treaty [Kyoto] must be implemented even if there is no scientific evidence to back the [enhanced] greenhouse effect.”

In 1988, former Canadian Minister of the Environment, told editors and reporters of the Calgary Herald: “No matter if the science of global warming is all phony…climate change [provides] the greatest opportunity to bring about justice and equality in the world.”

(Källa: Forbes).

Totalitära krafter

Global warming is also a useful issue for those who wish to centralize political power to supranational institutions, i.e. a world government. To some big companies and banks this is an attractive scenario because a united world without borders and nations would facilitate business, but also, and perhaps more importantly, provide a single gateway to power and control. The Club of Rome, the creation of Standard Oil-founder David Rockefeller, was quite explicit about this in their 1991 publication ”The First Global revolution”:


Romklubben

In 1996, former Soviet Union President Mikhail Gorbachev emphasized the importance of using climate alarmism to advance socialist Marxist objectives: “The threat of environmental crisis will be the international disaster key to unlock the New World Order.”

Speaking at the 2000 U.N. Conference on Climate Change in the Hague, former President Jacques Chirac of France explained why the IPCC’s climate initiative supported a key Western European Kyoto Protocol objective: “For the first time, humanity is instituting a genuine instrument of global governance, one that should find a place within the World Environmental Organization which France and the European Union would like to see established.”

What about Big Oil?

Well, when it comes to scientific evidence, the financing doesn’t really matter. In the first part of this test, focussing on the scientific issues, it doesn’t matter whether I am being payed by Big Oil or not. Either I am right, or I am not. But in order to explain and understand scientific fakery and fraud it is necessary to trace the money. As it happens, it is a myth that the big money in climate research comes from Big Oil:


Follow the money

Argument #9

Mitigation of climate change is all positive regardless of whether it is Man-made or not.

A better world for nothing

No doubt, a crisis like global warming – imagined or not – may result in the creation of good things. But on balance it’s absurd to claim that it is rational to waste hundreds of billions of dollars on a non-existing problem when there are som many real problems in the world that we could actually solve, and should focus on instead – diseases, starvation, poverty, lack of education, bad infrastructure, inequality, oppression and – not the least – a whole range of environmental problems.

When the Björn Lomborg, the founder and president of the Copenhagen Consensus Center, asked prominent economists to prioritize the most important problems in the world, global warming was not even on the list.

Part of the consideration is, that even according to the IPCC, the costs of measures to mitigate global warming are gigantic while the effects are miniscule:


Impact of Paris

As mentioned in the comment in the graph, the effects of the global warming crisis also has immeasurable psychological effects that it is impossible to know in what way they will affect the productivity and lives of people. What amount of possible positive effects of non-existing global warming are worth millions of children growing up worrying about the future and in many cases loosing hope? 

Then we have to consider the political consequences – mitigating global warming requires international agreements and, according to some, even a ”temporary” dictatorship by a world government, to ensure compliance.

Further, I don’t think it’s a good idea to politicize technological development. That’s not the way the best ideas win.

Sky-rocketing carbon taxes, ”cap’n’trade”, misguided subsidies and general waste of money will make us all poorer, which probably in the end will be detrimental for the environment from all aspects. Environmental care increases as societies grow more wealthy, so that’s probably what we should focus on instead. Wealthier societies also grow more resilient to all kinds of disasters, including climate change, natural or not.

It’s true that some investments in renewable energy and ”green” technology will stimulate economic growth, but if anthropogenic global warming is non-existent, most of it will be a waste and of now use.

Argument #10

Better to be be safe than sorry – taking climate change seriously is like an insurance in case it really is Man-made.

Well, not really.

As shown above it’s more like purchasing a really expensive house insurance that pays out just a fraction of its worth if it burns down.

The cost of an insurance in terms of the Paris agreement is mentioned above, but it covers only 2% of what it would take to achieve the (somewhat artificial and politically negotiated) UN goal of avoiding a 2°C warming. The real cost, then, would be about 50 times more than the cost for the Paris agreement alone – 5 000 trillion dollars.

To be clear, there are many attempts to calculate the cost of ”doing nothing” – having no insurance – but it’s fair to say none of them are trustworthy. They are just estimates. But ”doing nothing” isn’t really that, but rather ”not implementing specially designed climate mitigation policies, such as subsidies to ‘green technologies’, sky rocketing carbon taxes and other measures to impede the use of fossil fuels”. It means letting the free market take care of the problem through growth that creates wealth and climate security, and innovation that creates ever more efficient and cleaner technologies and energy resources. The use of fossil fuels will be extremely beneficial, until we invent other forms of equally cheap, plentiful and reliable forms of energy. In my estimation, then, ”doing nothing” will also cost nothing, but rather be very positive economically. 

On the other hand, doing ”something” will, in my estimation, probably impede growth and increase poverty – and all the problems that goes along with that, not the least a larger vulnerability to natural disasters and climate change.

If we ought to prepare for the risk of catastrophic global warming we certainly should get an insurance for global cooling as well. Not only because there’s a considerable chance that the world will enter into a new Little Ice according to the Solar Cycles, but also because we are just one big volcanic eruption away from decades of a dark, global and bitter cold all-year-round winter. If that happens, fossil fuels would be helpful while solar panels and windmills (and even hydroelectrical power) would be useless.

Argument #11

Vi måste bli av med vårt beroende av fossila bränslen oavsett.

Det är argumentet förutsätter att användningen av fossila bränslen är övervägande negativt för världen till den grad att vi bör göra oss av med dem så fort som möjligt. Klimathotet sätter den nödvändiga pressen på utvecklingen av alternativa bränslen, vilket är bra oavsett om det finns på riktigt eller inte.

Carbon dioxide has been framed as a villain, and some countries are including it as a pollutant in their legislation. Primarily because of it’s alleged role in the hypothesis of dangerous anthropogenic climate change. I hope I have thoroughly refuted that idea, but even regardless we need to remind ourselves of the whole truth about this substance and all it’s benefits.

Generally speaking carbon dioxide is not at all a pollutant, but a vital gas for all life forms. It takes several times the levels of today to make this gas detrimental to human health. It is an invisible and odourless gas, although global warming propaganda loves to portray it as dirty:


Carbon Dioxide

What we actually see is not ”carbon”, but a plume of water vapor from the shadow side. Fifty years ago coal power plants emitted a lot of soot, but that’s history, at least in modern plants.

All life is carbon based, and one of natures greatest wonders is that plants need carbon dioxide to live, and turn it into the waste product oxygen, that animals need to live – and turn it into the waste product carbon dioxide.

We actually exhale 100 times (40 000 ppm) more carbon dioxide than we inhale (400 ppm). As we can save a person through mouth-to-mouth resuscitation 40 000 ppm carbon dioxide cannot really be that dangerous even at levels that would be extremely high were it in the atmosphere. Of course, it is still just 4% of the air we exhale.

The preindustrial climate is often represented as ”natural” and ”ideal”, but nothing could be further from the truth. The industrial revolution was preceded by 500 years of bitterly cold climate, with bad harvest, social unrest, decease and war. The Swedish chemist Svante Arrhenius, one of the early scientists calling attention to the greenhouse effect, was enthusiastic for the prospect of a warmer climate, and during the Global Cooling scare in the 1960’s and 70’s the horror was a possible return of a Little Ice Age like the one in preindustrial times. Neither was the level of atmospheric carbon dioxide in any way ideal, but rather close to the limit at which plants start to die.

Life has flourished on Earth in times with several times higher levels of atmospheric carbon dioxide than today. In fact, carbon dioxide is used by commercial greenhouse farmers to increase growth:


Koldioxidgödning RisPlants also grow more resilient in an environment rich in carbon dioxide. This is because they need fewer pores in the leaves to take up the carbon dioxide they need, and thereby also loose less water through evaporation. In that way they can survive more arid environments than otherwise.

According to Boston university most of the Earth has become significantly greener of rising levels of atmospheric carbon dioxide between 1982 and 2015:


Greening

The Planet seems to be thriving thanks to human emissions! Crop yields have also increased quite remarkably (partly because of fossil fuels used for machines and fertilisers:


Världens jordbruksproduktion

Anyone worrying about feeding a growing world population should be grateful for rising atmospheric carbon dioxide levels.

In a wider perspective neither the fossil fuels themselves ar just pollutants. Apart from carbon dioxide the waste from fossil fuels is nowadays largely purified from toxic substances, but even though an energy form has downsides they must always be weighed against the advantages. The world needs cheap, plentiful and reliable energi and fossil fuels contributes to raising the standard and quality of life that allows us to live longer and more healthy lives. The more fossil fuels are used, the wealthier, healthier and safer the world becomes:

fossila bränslen vs välstånd

And even though the decrease in infant mortality rates and increase in life expectancy have contributed to population growth, increasing wealth actually has contributed to a decrease in birth rates and population growth rate. 

Cheap, plentiful and reliable energy has provided us with economic growth and resources for schools, hospitals, infrastructure and machines to do the heavy lifting in all industries, including agriculture, more efficiently. Fossil fuels have meant better housing, light at night, refrigeration, indoor climate control and washing machines. They have also made us safer against climate catastrophes, man-made or not! It’s not true that nature gives us a safe environment that we make dangerous. Rather, nature gives us a dangerous environment that we make safer thanks to cheap, plentiful and reliable energy.

Poor countries are worse affected by extreme weather. Storms that in extreme cases cause a handful of casualties on the US east cost might cause hundreds or thousands of deaths in Haiti. Poor countries also care less about the environment – survival comes first, naturally:


Vedeldning 2

Maybe the wise thing is not to invest billions to fight fossil fuels, but rather to use these resources to fight poverty, decease, starvation and to promote growth, education, infrastructure, construction, emergency services – all the things that not only makes societies flourish, but also makes them more resilient to climate disasters.

And the threat of ”peak oil” we have heard about since the 1960’s is actually far away:


proved reserves

The reserves have increased by, on average, 3,6 billion tons (oil equivalents) per year – consumption only 0,22.

”Natural resources” are not a fixed quantity, but the result of human ingenuity. In fact, the most important natural resource is human creativity.

Den ”förnybara” energin har också nackdelar, inte bara att den inte alls är förnybar, eftersom även denna teknik har en livslängd och kräver stora mängder energi för att byggas och underhållas.

Framför allt är sol- och vindenergi inte tillförlitlig, eftersom den är beroende av att solen lyser och vinden blåser, och det inte finns batterier som kan lagra de enorma energi mängder som ett modernt samhälle behöver:

The german Experiment

Den ”gröna” energitekniken har också sina egna miljöproblem. Miljörörelsen ömmar för djur och natur, men bryr sig inte om de människor som får cancer av att arbeta med brytningen av det Neodymium som den ”gröna” energin behöver:
Gruva

… och tiger om de miljontals fåglar som dödas av vindkraftverk:

Fåglar