Kommentar till avsnittet om hypotesen att växthuseffekten beror på det atmosfäriska trycket, kapitel 2.
När jag nyligen lyssnade till den svenske forskaren i meteorologi Lennart Bengtsson förklarade han, som om det var en självklarhet, att växthuseffekten inte alls beror på att gaser i atmosfären strålar tillbaka infraröd strålning, och därmed minskar utstrålningen till rymden. Uppvärmningen av de lägre luftskikten sker alltså utan energiöverföring med strålning, vilket kallas adiabatisk energiöverföring, förmedlad av ett ökat tryck.
Han upprepade också något som jag läst på den alarmistiska bloggen SkepticakScience, nämligen att en ökad växthuseffekt inte innebär att strålningen till rymden minskar, utan att strålningen avges på högre höjd.
En ökad halt av växthusgaser absorberar mer infraröd strålning vilket värmer luften som därmed expanderar. Den lägre tätheten gör att luften dessutom stiger och kyls, och avkylningen innebär att energin avges till rymden på den högre höjden.
Bengtsson säger att denna process medför ”adiabatisk anpassning” i lägre luftlager, vilket jag tolkar som att energi överförs i form av ett ökat atmosfäriskt tryck. Hur och varför förstår jag ännu inte, och hittar inga bra förklaringar av.
Energin till detta tryck kommer dock inte från ingenstans, utan ytterst från den inkommande solenergin, som driver hela processen.
Jag forskar vidare, och är tacksam för input. Enligt min nuvarande tolkning har en ökning eller minskning av den utgående energin från jorden till rymden, som jag hittills sett som ett avgörande test på om växthuseffekten accelererar eller inte, saknar relevans enligt den här hypotesen.
Vad du inte visste om KLIMATHOTET 