16 juli 2017
I slutet av kapitel 8 har jag hittills bara dragit slutsatser rörande betydelsen av extremt låga koldioxidhalter:
”Det betyder inte nödvändigtvis att koldioxid saknar betydelse för temperaturen – det handlar trots allt om en växthusgas. Vi vet ju också att växthuseffekten av koldioxid ökar logaritmisk – när halten ökar från mycket små mängder är effekten som störst. Därför är det inte omöjligt att en extremt låg koldioxidhalt, nära noll, under vissa omständigheter kan bidra till starten av en istid, och att en mycket liten ökning från en extremt låg nivå, nära noll, under vissa omständigheter kan bidra till den uppvärmning som tinar upp den.”
Jag har nu lagt till ett resonemang kring betydelsen av extremt höga koldioxidhalter, baserat på vad vi vet om klimatet i geologisk tid.
Tillägg till kapitel 8 (av layoutmässiga skäl tills vidare bara i webb-versionen och inte i pdf-versionen)
Betydelsen av extremt höga koldioxidhalter är mer oklar. Teoretiskt kan det ha en betydelse i samspel med andra faktorer, men den logaritmiska effekten av en ökning närmar sig ganska snabbt noll, och det har under långa tider funnits mångdubbelt högre halter än idag utan att det medfört någon katastrof. Att extrema klimatkatastrofer är så ovanliga och bara i enstaka fall varit förenade med extremt höga koldioxidhalter, samt att klimatet och livet återhämtat sig även efter den värsta av dessa värmekatastrofer talar starkt för att klimatet inte är särskilt känsligt för höga koldioxidhalter.