Klimathotet – Argumenten – Vad du inte visste om KLIMATHOTET

Här följer en kortfattad sammanfattning, utan grafer, av artikeln Allt du behöver veta om klimathotet, som analyserar det huvudsakliga innehållet i de 12 argument som är relevanta för klimatfrågan.

1. 97% av alla forskare är överens om att klimatet förändras på hotfullt sätt på grund av människan.

Det finns inga vetenskapliga studier som visar detta. De studier som finns är bedrägliga, men lyfts ändå fram som vetenskapliga av exempelvis NASA.

De undersökningar som detta påstående bygger på har många svagheter, och visar bara, om något, att de allra flesta klimatforskare är överens om det självklara att klimatet förändras och att människans utsläpp av koldioxid bidrar med ökad värme i atmosfären. Men de visar inte alls att forskarna är överens om hur mycket eller om det är farligt, eller om det är människan eller naturliga drivkrafter som är huvudorsaken, vilket istället är vetenskapligt kontroversiellt och/eller osäkert.

I själva verket finns det kvalificerade forskare på båda sidor, men att prestigefyllda institutioner som NASA ställer sig bakom sådana bedrägliga studier som får tvivlarna att framstå som en marginell grupp av tokstollar, borde få var och en att fundera.

2. Att klimathotet till största del orsakas av människans utsläpp av växthusgaser kan bevisas med hjälp av grundläggande fysik.

Den direkta växthuseffekten från koldioxid kan förvisso betraktas som grundläggande fysik, men kan inte ensam förklara den ökning av den globala medeltemperaturen som har skett sedan 1850 enligt rapporterna från FN:s klimatpanel sedan år 2001. Det krävs kontroversiella och osäkra tilläggshypoteser, som också ligger till grund för FN:s prognoser om den globala medeltemperaturens utveckling i framtiden.

Den direkta växthuseffekten från koldioxid är, enligt grundläggande fysik, logaritmisk, dvs ökningstakten avtar med stigande halter. Men den ökning av den globala medeltemperaturen som FN:s klimatmodeller räknar med förutsätter osäkra tilläggshypoteser om hur denna direkta effekt påverkar klimatsystemet i form av positiv och negativ feedback, vilket är långt ifrån vad som kan kallas ”grundläggande fysik”.

FN:s klimatpanel antar att den direkta växthuseffekten från koldioxid tredubblas av så kallad positiv feedback, dvs processer som den förhållandevis begränsade uppvärmningen från koldioxid sätter igång. Även en liten ökning av temperaturen till följd av stigande halter av koldioxid medför att havens värms en aning, och därmed avger ytterligare koldioxid, att isutbredningen minskar en aning, och därmed också minskar jordens förmåga att reflektera värme till rymden, och framför allt att en aning mer vatten avdunstar från haven. Vattenånga är nämligen en betydligt effektivare växthusgas än alla andra.

Hypotesen är alltså att bara en ganska liten uppvärmning, i det här fallet från en ökning av koldioxidhalten, sätter igång en ond cirkel som förstärker sig själv.

Men det är både osäkert och kontroversiellt: hur känsligt är klimatet för en förändring av koldioxidhalten? Inte ens FN:s klimatpanel kan svara mer exakt än att ”en fördubbling av koldioxidhalten medför en ökning av den globala medeltemperaturen på mellan 1,5 och 4,5 grader Celsius”. Bland forskarna är oenigheten – och osäkerheten – stor eftersom man måste ta hänsyn till ett stort antal effekter, varav många inte förstärker uppvärmningen från koldioxid, utan försvagar den (negativ feedback) och andra är bristfälligt kända – eller okända.

Faktum är att det har flera gånger i historien, helt naturligt, varit varmare än idag, utan att klimatet urartat. Både bronsåldern, romartiden och den medeltiden var varmare, trots lägre koldioxidhalt, och varmare klimat är generellt förknippat med ekonomisk och kulturell blomstring.

I geologisk tid har livet utvecklats och frodats i perioder med betydligt högre temperaturer och mångdubbelt högre koldioxidhalt.

3. Det finns bevis för att växthuseffekten accelererar till följd av förstärkning från positiv feedback.

Nej, det finns inga sådana bevis. Observationer talar tvärtom emot en accelererande växthuseffekt, och till och med emot att uppvärmningen beror på en växthuseffekt över huvud taget.

Klimathotet bygger på en testbar hypotes: Om uppvärmningen sedan 1850 fram till idag orsakas av en förstärkt växthuseffekt från framför allt ökad avdunstning borde:

den specifika fuktigheten i atmosfären ha ökat, och stigit allt snabbare
utstrålningen av energi till rymden ha minskat, också allt snabbare

Dessutom förutsäger växthushypotesen att den mellersta troposfären -luftskiktet närmast jordytan – i tropikerna värms mer och snabbare än jordytan. Det borde bildas en ”hotspot” en bit upp i atmosfären över tropikerna.

Men någon sådan ”hotspot” har inte kunnat observeras, och luftfuktigheten har inte stigit nämnvärt. Framför allt har 30 års observationer av den utgående strålningen från jorden visat att den ökat, tvärtemot växthushypotesen.

Antingen är den negativa feedbacken kraftigare än den positiva, eller, vilket verkar mer sannolikt, så beror inte uppvärmningen på växthuseffekten.

4. Det är omöjligt att förklara merparten av den globala temperaturökningen sedan 1950 med hänvisning till naturliga orsaker – den enda möjliga slutsatsen är att den beror på människan.

Det är mycket tveksamt att temperaturen skulle ha stigit mer sedan 1950 än vad som kan förklaras naturligt. Hela den del av den officiella temperaturkurvan som man anser bara kan förklaras av mänsklig påverkan beror på ”administrativa justeringar” av NOAA och NASA.

Den officiella temperaturkurvan bygger på mätningar med termometrar vid markbaserade väderstationer världen över. Innan dessa data kan publiceras bearbetas de med hänsyn till olika felkällor, och eftersom dagens nätverk av stationer bara täcker 10% av jordytan (ännu mindre förr), främst i Nordamerika och Europa, måste man gissa sig till temperaturen i många områden. Eftersom en stor del av stationerna sköts av amatörer måste man också fylla i data som saknas på grund av bristfällig rapportering. Man gör också justeringar med hänsyn till teknikbyten, ommålning och urbanisering. Många av dessa justeringar blir inte så exakta och säkra som man skulle önska, och hela den här processen lämnar utrymme för godtycke och ovetenskaplig manipulation.

Detta är ett av skälen till att satellitmätningar är så mycket mer tillförlitliga – eftersom de kretsar runt jorden över polerna täcker de hela jordytan, och de kräver inte samma svårbestämda ”justeringar”, utan bara väldefinierade korrigeringar, till exempel för sjunkande omloppsbana. Systematiska satellitmätningar har dock bara funnits sedan 1970-talet, men sedan början av 2000-talet har de skilt sig alltmer – liksom data från väderballonger – från FN:s klimatprognoser, som helt bygger på de osäkrare temperaturkurvorna från väderstationer.

Under 2000-talet har antalet justeringar av väderstationernas data ökat kraftigt, och man har även börjat ändra historiska data på ett sätt som har gjort temperaturkurvan allt brantare – man har justerat ner äldre temperaturer, och justerat upp senare, och på så sätt skapat en kurva med en betydligt kraftigare uppvärmning än tidigare.

Ett av de mest tveksamma exemplen är att man i efterhand raderat den period av nedkylning av jorden ungefär mellan 1940 och 1975 som det rådde konsensus om i samtiden, och som kan beläggas med exempelvis rapporter om växande glaciärer och arktisk havsis.

Dessa mycket kraftiga justeringar av 1900-talets klimat sker antingen i tysthet eller ges ohållbara motiveringar, exempelvis ”time of day bias adjustment”. Det visar sig att men under förevändning av att korrigera en felkälla som har att göra med vilken tid på dagen man läst av instrumenten vid väderstationen, i själva verket justerat ner temperaturen vid stationer som gav högre mätvärden för att de ligger längre söderut. Vi har kvalitetsspecialisten Tony Heller att tacka för den typen av analyser av de officiella historiska arkiven.

Ett annat slående exempel är hur man valde att i efterhand höja temperaturen vid stationer som påverkats av urbaniseringen, med hänvisning till att man bytt teknik eller att instrumentens höljen målats om.

Dagens officiella temperaturkurva bygger på att data från hela världen justerats, och det är enbart på grund av dessa justeringar som det ser ut som om den globala medeltemperaturen stigit mer än vad som kan förklaras naturligt.

I själva verket är det inget konstigt alls att den globala medeltemperaturen stigit sedan 1850, efter den 500 år långa Lilla istiden, då solaktiviteten var extremt låg, för att sedan öka under hela 1900-talet. Innan den Lilla istiden var det minst lika varmt som idag under den medeltida värmeperioden, och innan dess den romerska värmeperioden.

Sedan 2002 visar satellitdata att den globala m.edeltemperaturen inte längre stiger.

5. Det är extremt varmt numera och den moderna uppvärmningen saknar motstycke i historien, vilket bevisar att den är onaturlig och måste bero på människan.

Nej, det är extremt kallt och historien visar att naturliga klimatförändringar kan ske snabbt och dramatiskt. Men de senaste 150 årens uppvärmning har med stor sannolikhet varit mild.

Eftersom officiella data manipulerats för att visa en betydligt kraftigare temperaturökning än vad som verkligen skett är det sannolikt att det vi upplevt de senaste 150 åren bara är den milda uppvärmningen efter den 500 år långa lilla istiden. Men det finns historiska exempel på klimatförändringar som varit både snabbare och mer dramatiska än de värsta scenarierna från klimatalarmisterna.

I ett större perspektiv lever vi inte i en extremt varm tid, utan den kallaste på 65 miljoner år, dvs hela den tid då människan utvecklats från primater. Istider har avlöst varandra under miljontals år, avbrutna av korta perioder av gynnsammare klimat, oftast bara några få tusen år. Dessa klimatväxlingar berodde på förändringar av jordens bana och lutning runt solen, och analysen av data från borrkärnor i glaciärerna på Grönland och Antarktis visar att temperaturen ändras före koldioxidhalten.

Vi har haft ett gynnsamt och förhållandevis stabilt klimat i 10 000 år efter den senaste istiden, men sedan 3 500 år har det blivit svalare igen, samtidigt som koldioxidhalten stigit. Både bronsåldern, romartiden och medeltiden var varmare än idag, och uppvärmningen under de senaste 150 åren framstår bara som en mild återhämtning efter den 500 år långa Lilla istiden.

6. Det finns en mängd tydliga tecken på ett ökande klimathot orsakat av människan – smältande isar, stigande havsnivåer, mer extremt väder, varmare hav, havsförsurning och korallblekning.

Nej, det finns inga sådana tecken. Antingen existerar de inte eller så beror de inte på klimathotet.

Stormarna har varken ökat i frekvens eller intensitet.
Den arktiska havsisen smälter och fryser till i naturliga klimatcykler, och sedan 2008 har isen inte minskat vare sig i utbredning eller volym.
De grönländska glaciärerna har minskat och växt i naturliga klimatcykler, och sedan 2008 har temperaturen på Grönland sjunkit. Åtminstone sedan 2012 har de grönländska glaciärernas massbalans varit normal eller över normal.
Havsisen i Antarktis har vuxit under samma tid som den arktiska minskat. (Isbjörnstammen har överlag växt kraftigt sedan 1960-talet. Isutbredningen under sommaren har ingen större betydelse eftersom isbjörnar framför allt bygger sina energireserver under våren. De har klarat många perioder av minskad is genom sin historia.)
Glaciärerna i västra Antarktis har varit instabila i tusentals år på grund av vulkanisk aktivitet på havsbottnen.
Glaciärerna på östra Antarktis är stabila med stabilt mycket låga temperaturer och ökande snöfall sedan decennier.
Torrperioderna har minskat globalt sedan decennier.
Torra områden har inte blivit entydigt torrare, utan följer naturliga klimatcykler.
Regniga områden har inte blivit entydigt regnigare, utan följer naturliga klimatcykler.
Haven blir inte varmare på grund av växthuseffekten, eftersom infraröd strålning inte kan värma mer än några mikrometer av havsytan där den orsakar avdunstning som kyler vattnet under. Haven växlar mellan varma och kalla faser i naturliga klimatcykler som enbart styrs av det direkta solljus som når jordytan.
Havsvattensståndet har stigit sedan den lilla istiden, utan den acceleration som en förstärkt växthuseffekt skulle medföra.
Korallblekning beror inte på värme, utan på perioder av intensivt solljus som orsakas av naturliga klimatcykler, men koraller påverkas också av exempelvis miljögifter och övergödning.
Det marina livet inte bara klarar den ökande tillförseln av koldioxid, utan gynnas, eftersom allt liv – både i haven och på land – är kolbaserat och koldioxid behövs för fotosyntes.
Skaldjur behöver koldioxid för att bygga sina skal, och kan kontrollera sitt eget pH. Det är mycket gamla djurarter, som uppstått och utvecklats med betydligt högre halter av koldioxid än idag. De växer bättre med mer koldioxid.
Haven är tydligt alkaliska, men pH-värdet varierar ganska mycket både geografiskt, mellan årstider och över dygnets timmar. Undersökningar av korallrev visar att pH-värdet också förändrats betydligt kraftigare historiskt än vad som uppmätts vid Aloha-stationen på senare tid, och dessutom utan korrelation med koldioxidhalten i atmosfären.
Jorden har blivit 30% grönare de senaste 30 åren på grund av stigande koldioxidhalt. Växterna har också blivit tåligare och kan överleva i torrare områden. I förindustriell tid låg koldioxidhalten nära gränsen för vad växter klarar.
Temperaturväxlingarna de senaste 400 000 åren har drivits av förändringar i jordens rotation och bana runt solen, inte av koldioxidhalten. Borrkärnor i isen på Vostok-glaciären i Antarktis visar att temperaturen ändras före koldioxidhalten, inte tvärtom, eftersom stigande värme frigör koldioxid från haven. Alternativa hypoteser om att det ändå var koldioxidhalten som var det starkaste drivkraften håller inte, eftersom man i så fall inte kan förklara att processen av uppvärmning eller nedisning kan vända.
Vi lever inte i en ovanligt kall tid geologiskt sett, utan extremt kall, den kallaste på 65 miljoner år, med långa perioder av istid som varar i runt 100 000 år, avbrutna av mycket korta perioder på runt 10 000 år med mer gynnsamt klimat som vi har idag. Under de senaste 3000 åren har jorden blivit kallare, men även om nästa stora istid sannolikt dröjer tiotusentals år på grund av hur de naturliga klimatcyklerna samverkar, så finns det stor risk för en ny Liten istid under ett antal decennier på grund av att solens aktivitet minskar.

7. FN:s klimatpanel är vetenskapligt trovärdig.

FN:s klimatpanel är ett samarbete mellan regeringar som sätter politiken före vetenskapen, och som många av de inblandade forskarna kritiserat och tagit avstånd ifrån.

8. Klimatmodeller kan förutsäga framtidens klimat.

Klimatmodellernas prognoser förutsätter att de är programmerade utifrån en korrekt och tillräckligt detaljerad förståelse av klimatsystemet, vilket inte är fallet. De innehåller stora osäkerheter och bygger i viktiga avseenden på gissningar och kontroversiella hypoteser – och antagligen även manipulerade data,

9. Ingen tjänar på att påstå att det finns ett klimathot orsakat av människan.

Det kan låta konstigt att någon skulle glädjas åt klimathotet, men det är många som tjänar på att vidmakthålla en undergångsstämning.

Forskare och forskningsinstitutioner (statliga anslag)
Miljöorganisationer – lever på människors oro
Media – en hotande katastrof säljer
Politiker – röster och skatteintäkter
”Gröna” företag – nya produkter och marknader
Totalitära ideologier – en hotande katastrof kräver centraliserad politisk kontroll

10. Åtgärder mot klimathotet är bara av godo vare sig det är orsakat av människan eller inte.

Nej, det är till största delen bortkastade pengar, som skulle kunna användas till att lösa verkliga problem istället för att bara göra världen fattigare och allt mindre demokratisk.

Enorma resurser slösas bort på ett problem som inte finns, istället för att lösa verkliga problem.
Klimatpolitiken har en rad allvarliga konsekvenser, från ångest till politisk centralisering och odemokratisk styrning av våra liv.
Klimatåtgärderna gör oss fattigare, och mindre säkra mot klimatförändringar.
Minskade koldioxidutsläpp riskerar att bidra till ökenspridning och försämrad livsmedelsförsörjning.
En renare och hälsosammare miljö åstadkommer vi med hjälp av välstånd och fri teknikutveckling, inte genom beskattning, hämmad ekonomi och politisk styrning.

11. Bäst att ta det säkra före det osäkra – att ta klimathotet på allvar är en försäkring mot att det faktiskt orsakas av människan.

Nej, det är som att köpa en villaförsäkring som kostar mer än själva huset, men bara betalar ut några kronor om det brinner ner.

De åtgärder som planeras mot klimathotet kostar enorma summor, men har knappt mätbar effekt. Effektiva åtgärder riskerar att leda till minst lika allvarliga konsekvenser som klimathotet väntas få utan klimatåtgärder. Och risken för global avkylning är minst lika stor som för global uppvärmning. Det räcker med ett kraftigt vulkanutbrott för att orsaka en flerårig global köldknäpp som gör sol- vind- och vattenenergi obrukbara.

12. Vi måste bli av med vårt beroende av fossila bränslen oavsett.

Det beror på om nackdelarna verkligen överväger fördelarna, och om det finns likvärdiga alternativa energikällor.

Det vi är beroende av är billig, pålitlig och lättillgänglig energi för att leva långa och tillfredsställande liv med god hälsa, och för att skapa samhällen som är trygga för oväder, klimatförändringar och naturkatastrofer. Livet före industrialiseringen var slitsamt, osäkert, plågsamt och kort, men sedan dess har maskiner, tack vare billig och pålitlig energi, tagit över de hårda arbetsuppgifterna och gjort oss tillräckligt rika för att leva intressantare, tryggare, värdigare, friare, friskare och längre liv. Fördelarna med fossila bränslen framför andra energikällor överväger än så länge nackdelarna med stor marginal.

De problem som funnits med fossila bränslen har successivt löst, och givet att det inte finns något klimathot från koldioxid kan avgaserna från förbränningen av kol, olja och gas bli helt fria från skadliga ämnen. Med fortsatt teknikutveckling kommer det bara koldioxid och vatten ur skorstenarna och avgasrören.

Till den positiva bilden av fossila bränslen hör också att de ökade koldioxidhalterna i atmosfären har fått jorden att grönska och livsmedelsproduktionen att stiga.

De fossila bränslena är inte heller på väg att ta slut i en snar framtid. Tvärtom har reserverna ökat snabbare än konsumtionen, tack vare ny teknik.

Det är givetvis inget fel med att utveckla alternativ till fossila bränslen, men det finns ingen anledning att göra det i panik och med förutbestämda, politiskt styrda uppfattningar om vad som är de bästa energikällorna för framtiden. Det bästa är att låta marknaden och människors uppfinningsrikedom styra.